VÄRLDSMARKNADEN
Fox var inne i sitt arbetsrum och hade givit befallning om att han icke finge störas — hon måste tala vid honom — och hon kilade genast förbi den livréklädde skyltvakten och stod i sir Fox' rum, innan den förvånade baroneten hade fått tid att lägga ifrån sig tidningen.
Han rodnade och ryggade tillbaka för henne med en blick av fasa och förskräckelse.
— Se inte på mig så där! sade hon. Jag är inte brottslig, Fox. Kära Fox, ni var alltid min vän. Inför Gud, jag är inte brottslig! Jag synes endast så. Jag har skenet helt och hållet emot mig. Och att sådant skulle hända just i ett ögonblick, då alla mina förhoppningar voro nära att gå i fullbordan — just som lyckan stod för dörren!
— Är det således sant vad jag ser här i tidningen? sade sir Fox och pekade på en notis, som hade högeligen överraskat honom.
— Ja, det är sant. Lord Steyne berättade mig det på fredagsaftonen, samma afton som den där olyckliga balen stod. Han har i hela sex månader blivit lovad en syssla att ge bort. Mr Martyr, ministern för kolonialärendena, sade honom i förrgår, att saken var avgjord, men så kom den olycksaliga arresteringen och det förfärliga mötet. Mitt enda fel bestod i att jag var alltför ivrig att tjäna Rawdon. Jag hade hundrade gånger förut tagit emot lord Steyne. Jag medger, att jag hade pengar, som Rawdon inte visste av. Men ni vet ju hur vårdslös han är, och hur skulle jag väl kunnat våga anförtro dem åt honom? Och så fortgick hon med en mästerligt sammansatt historia, som hon trattade i sin förvånade frände.
Innehållet därav var ungefär följande. Becky medgav med fullkomlig öppenhet och djup ånger, att hon, då hon märkte lord Steynes förkärlek för henne (vid dessa ord rodnade sir Fox) och var säker på sin dygd, hade beslutit att till sin egen och sin familjs fördel begagna sig av den förnäme herrns ynnest. Jag hoppades att kunna skaffa er ett pärskap, Fox, sade hon (här rodnade svågern ånyo). Vi ha ofta talat därom. Ert snille och lord Steynes deltagande gjorde det mer än sannolikt, att det skulle ha
