VÄRLDSMARKNADEN
beklagliga ledighet, som uppstått i Coventry Island, är utomordentligt lämplig för den post han är på väg att bekläda."
Coventry Island! Var låg det? Vilken hade givit honom denna plats?
— Du måste taga mig till din sekreterare, gamle gosse! sade kapten Macmurdo skrattande, och medan Crawley och hans vän sutto och grubblade och funderade över utnämningen, kom kyparen på klubben fram till översten med ett kort, varpå namnet mr Wenham var graverat, och sade, att denne herre önskade tala med överste Crawley.
Översten och hans adjutant gingo ut för att möta den nämnde herrn, ganska riktigt gissande, att han var ett sändebud från lord Steyne.
— Hur står det till, Crawley? Det gläder mig att se er, sade mr Wenham med ett milt leende och fattade Crawleys hand med varm hjärtlighet.
— Jag förmodar att ni kommer ifrån…
— Alldeles riktigt, sade mr Wenham.
— I sådant fall är det här kapten Macmurdo vid livgardet.
— Det fägnar mig obeskrivligt att få göra kapten Macmurdos bekantskap, sade mr Wenham och skänkte sekundanten samma leende och handtryckning, som han hade givit huvudmannen. Mac stack emellertid endast fram ett finger, beväpnat med en bockskinnshandske, och gjorde en mycket kall bugning åt mr Wenham över sin styva halsduk. Måhända var han missnöjd över att på detta sätt bliva satt i förbindelse med en civil och tänkte, att lord Steyne åtminstone borde ha sänt honom en överste.
— Som Macmurdo handlar i mitt ställe och vet vad jag tänker, tror jag att det är så gott jag avlägsnar mig och lämnar er tillsammans, sade Crawley.
— Naturligtvis, sade Macmurdo.
— Nej, för all del, min bäste överste, sade mr Wenham, det samtal, om vilket jag hade den äran att anhålla, var
