VÄRLDSMARKNADEN
liga spelrummen icke förslogo för den allmänna ivern, utan man spelade i enskilda hus lika mycket, som om det icke hade funnits offentliga medel till passionens tillfredsställande. På herrskapet Crawleys små assembléer övades vanligen detta olycksdigra tidsfördriv — till stor ledsnad för den godhjärtade lilla mrs Crawley. Hon talade också om sin mans passion för kort och tärning med den djupaste sorg och beklagade sig däröver för envar, som kom till hennes hus. Hon besvor de unga männen att aldrig röra vid en tärning, och då unge Grön vid karabinjärerna en kväll förlorade en betydlig summa, tillbragte Rebecka en hel natt i tårar, efter vad kammarpigan berättade denne olycklige unge herre, och föll bokstavligen på knä för sin man för att förmå honom att avkvitta skulden och bränna upp reversen. Men hur skulle han väl kunna göra det? Han hade själv tappat precis lika mycket till Blackstone vid husarerna och till greve Punter vid det hannoveranska kavalleriet. Grön skulle gärna få litet anstånd med betalningen, men betala måste han naturligtvis, och att tala om att bränna upp en revers var ju en riktig barnslighet.
Andra officerare, i synnerhet unga — ty de unga samlade sig kring mrs Crawley — kommo långa i synen från hennes tillställningar, sedan de tappat mer eller mindre vid hennes olycksaliga spelbord. Hennes hus började få ett elakt rykte. De gamla och mera erfarna varnade de yngre för denna fara, och överste O'Dowd vid det —de regementet, som för närvarande vistades i Paris, varnade särskilt löjtnant Spooney vid samma kår. En högljudd och häftig träta uppstod en dag mellan å ena sidan infanteriöversten och hans maka, som intogo sin middag på kafé de Paris, samt å andra sidan översten och överstinnan Crawley, som ävenledes intogo sitt mål därstädes. Damerna på vardera sidan kastade sig in i striden. Mrs O'Dowd knäppte med fingrarna mittför näsan på mrs Crawley och förklarade, att hennes man var "en riktig skojare". Överste Crawley utmanade överste O'Dowd. Då överbefälhavaren för de engelska
