WILLIAM M. THACKERAY
vid åsynen av pepparkakor, och att en tårta var en god lisa för smärtan över skilsmässan från din mamma och dina systrar, bör du, min hederlige vän och bror, icke vara alltför säker på dina egna vackra känslor.
Unge George Osborne hade, som sagt, varje lyx och bekvämlighet, som en rik och slösande gammal farfar ansåg lämpligt att skänka honom. Kusken fick i uppdrag att köpa åt honom den vackraste lilla ridhäst, som kunde anskaffas för pengar, och på denne lärde sig George att rida, till en början i en ridskola, varifrån han, sedan han hade tjänat sina sporrar och lärt sig att sätta över konstgjorda hinder, slutligen kunde uppträda i Hyde Park, där han red i allsköns ståt med kusken Martin bakefter sig. Gamle Osborne, som nu frågade mindre efter sina affärer, vilka han lämnade åt sina yngre intressenter, plägade ofta fara ut med sin ogifta dotter åt samma fashionabla håll. Då lille George nu kom galopperande fram med sin sprättaktiga min och sin äkta ryttarhållning, plägade hans farfar knuffa till hans tant med armbågen och säga: — Se bara på honom! och han kunde skratta och hans ansikte kunde bli helt rött av nöje och belåtenhet, under det han nickade genom fönstret åt gossen, medan ridknekten saluterade vagnen och betjänten saluterade master George. Här plägade även hans tant, mrs Frederick Bullock (vars vagn dagligen kunde ses i filen på promenaden i parken med vapen på vagnsdörrar och seltyg och tre bleka och pussiga små Bullocks i granna band och plymer stirrande ut genom fönstren) — här plägade även, säger jag, hans tant, mrs Frederick Bullock, kasta blickar av det bittraste hat på den lille uppkomlingen, under det han red förbi, stolt som en lord, med handen i sidan och hatten på sned.
Ehuru master George knappast var elva år gammal, nyttjade han hällor och de nättaste små stövlar som en riktigt stor karl. Han bar förgyllda sporrar, ett ridspö med guldknapp och en vacker kråsnål i sin halsduk samt de nättaste små handskar, som Lamb vid Conduit Street kunde anskaffa. Hans mor hade givit honom ett par hals-
290
