WILLIAM M. THACKERAY
trupperna fick höra talas om tvisten skickade han efter överste Crawley, som höll på att göra i ordning samma pistoler, med vilka "han sköt kapten Marker", och hade med honom ett sådant samtal, att det icke blev någon duell av. Om icke Rebecka hade gjort knäfall för general Tufto, skulle Crawley ha blivit sänd tillbaka till England, och under några veckor efteråt spelade han sedan endast med civila.
Men i trots av Rawdons obestridliga skicklighet och ständiga framgångar blev det dock vid närmare övervägande klart för Rebecka, att deras ställning var tämligen osäker och att, ehuru de knappast betalte någon människa, deras lilla kapital ändå slutligen skulle komma att smälta ihop till noll.
— Spel, min vän, plågade hon säga, kan visst vara bra som en tillökning till dina inkomster, men det är inte i sig själv någon inkomst. En vacker dag skulle folk kunna tröttna vid att spela, och vart skulle det då taga vägen med oss?
Rawdon medgav det riktiga i hennes resonemang och hade också ganska riktigt märkt, att man efter några aftnar, tillbragta vid spelbordet tillsammans med honom, började att tröttna och draga sig ur spelet, och spelkundernas led började alltmer glesna i trots av Rebeckas behag och tjusningskraft.
Så glatt och trevligt deras liv än var i Paris, så var det dock i det hela taget endast ett fåfängligt tidsfördriv och ett angenämt lekverk, och Rebecka insåg, att hon måste söka att skapa Rawdon en framtid i deras eget land. Hon måste skaffa honom en plats eller inkomst hemma eller i kolonierna, och hon beslöt att bege sig till England, så snart omständigheterna så fogade sig. Det första steg hon tog, var att förmå Crawley att sälja sin plats vid regementet och ställa sig på halv sold. Hans befattning såsom adjutant åt general Tufto hade redan förut upphört. Rebecka skrattade nu i alla sällskap åt denne sistnämnde officer, åt hans tupé, vilken han anlade vid sin ankomst till Paris, åt hans midjeband, åt hans
24
