VÄRLDSMARKNADEN
greven av Bareacres, sökte att tillsammans med sin hulda maka locka till sig elever.
Genom dylikt annonserande och flitigt strävande lyckades herr huskaplanen och hans maka vanligen att ha en eller ett par elever hos sig — elever, som betalade hederligt och ansågos ha det särdeles trevligt och bekvämt. Där var en storväxt västindier, vilken aldrig någon kom och sökte, med en mahognyfärgad hy, ett ulligt huvud och ett utomordentligt sprättigt utseende, där fanns en annan grov och drumlig pojke om tjugutre år, vars uppfostran hade blivit försummad och vilken mr och mrs Veal skulle introducera i den fina världen, och där funnos två söner av överste Bangles i ostindiska kompaniets tjänst. Dessa fyra intogo sin middag vid mrs Veals gentila bord, då George tog sitt inträde i anstalten.
George var, i likhet med ungefär ett dussin andra elever, endast halvpensionär: han anlände på morgonen under sin vän mr Rowsons beskydd, och då det var vackert väder, red han hem om eftermiddagen på sin ridhäst, följd av ridknekten. Hans farfars rikedom hade i skolan rykte om sig att vara ofantlig. Hans ärevördighet Veal plägade komplimentera George personligen därför och underrätta honom om att han var bestämd för en hög ställning, att det tillkom honom att genom flit och läraktighet i ungdomen förbereda sig på de höga plikter han var kallad att uppfylla i en mognare ålder, att lydnad hos ett barn var det bästa sättet för detsamma att sedan lära sig att härska och befalla, då det växt upp till man, och att han därför bad att George icke skulle föra med sig karameller och dylikt i skolan och fördärva magarna på de unga herrarna Bangles, vilka hade allt vad de kunde önska sig vid mrs Veals rika och eleganta bord.
I avseende på lärdomen, så var omfånget därav rentav ofantligt, och de unga herrarna vid Heart Street voro i tillfälle att få lära sig litet av varje känd vetenskap. Hans ärevördighet mr Veal hade ett planetarium, en elektricitetsmaskin, en svarvstol, ett dissektionsrum (i tvättstugan), en kemisk apparat och vad han kallade ett
