WILLIAM M. THACKERAY
hädanefter komma att taga första våningen i stället för den lilla entresolen i det hotell de bebodde. Mrs Crawley och hotellvärden hade en konsultation rörande de nya gardinerna, en vänskaplig tvist om mattorna och kommo till en slutlig uppgörelse om allting, med undantag av räkningen. Hon reste av i en av hans vagnar, med sin franska bonne och med den lilla gossen vid sin sida, medan värden och värdinnan mysande bugade och nego farväl åt henne från porten. General Tufto blev alldeles ursinnig, då han fick höra att hon hade rest, och mrs Brent blev ursinnig på honom för att han blev ursinnig häröver; löjtnant Spooney kände ett djupt och smärtsamt styng i hjärtat, och hotellvärden höll sina bästa rum i ordning till den förtjusande lilla fruns och hennes mans återkomst och låste med största omsorg in koffertarna, vilka madame Crawley hade lämnat i hans vård med ivriga förmaningar att väl akta dem, ehuru de, då de någon tid därefter blevo öppnade, icke just befunnos innehålla så synnerligt dyrbara saker.
Men innan mrs Crawley begav sig av för att förena sig med sin man i den belgiska huvudstaden, gjorde hon en expedition till England, kvarlämnande på kontinenten sin lille son i sin franska kammarjungfrus vård.
Skilsmässan mellan Rebecka och lille Rawdon förorsakade icke heller någondera någon så särdeles stor smärta. För att säga sanningen hade hon icke sett denne unge herre så synnerligt ofta sedan hans födelse. Enligt de franska mödrarnas älskvärda sed placerade hon honom hos en sköterska i en by i närheten av Paris, där den lille Rawdon tillbragte de första månaderna av sitt liv rätt lyckligt tillsammans med en talrik skara av fosterbröder i träskor. Hans pappa plägade alltemellanåt begiva sig dit ut för att se om honom, och den äldre Rawdons faderliga hjärta svällde av glädje över att se honom rödblommig och smutsig, muntert skrikande och helt förtjust över att få göra små gyttjepastejer under överinseende av trädgårdsmästarens hustru, hans sköterska.
26
