VÄRLDSMARKNADEN
det endast genom Dobbins tillrättavisningar och Amalias förskräckta böner, som han kunde avhållas därifrån. Den hedervärde civilisten, som hade ett dunkelt medvetande av att gossen ansåg honom för ett nöt och gjorde narr av honom, var till följd därav mycket rädd för honom och på samma gång naturligtvis ännu mera pompös och värdig i master Georges närvaro. Då Josef hörde att den unge herrn väntades till middag vid Gillespie Street, kom han vanligen ihåg att han hade gjort upp ett möte på klubben. Kanske att just ingen heller sörjde så mycket över hans frånvaro. På sådana dagar kunde gamle mr Sedley vanligen förmås att lämna sin tillflyktsort i de övre regionerna och komma ned, och så blev det en liten familjekrets, i vilken major Dobbin som oftast var en medlem. Han var husets vän, gamle Sedleys vän, Amalias vän, Georges vän och Josefs vän och rådgivare.
— För oss är det nästan ungefär detsamma som om han vore i Madras, så litet se vi till honom, sade hans syster miss Anna.
Josef Sedley förde ett liv av värdig sysslolöshet, såsom det anstod en man av hans höga värdighet. Vad som först och mest låg honom om hjärtat var att bliva medlem av den orientaliska klubben, där han nu tillbragte sina förmiddagar i sällskap med sina ostindiska bröder, där han dinerade och varifrån han stundom förde åtskilliga herrar med sig hem till middagen.
Amalia måste mottaga och underhålla dessa herrar och deras damer, som allasammans talade ungefär om ett och samma liksom de även allasammans gåvo nästan alldeles lika middagar, med samma slags rätter och viner, och där man talade politik strax efter desserten, sedan damerna hade begivit sig upp i salongen, där de talade om sina krämpor och sina barn och sina pigor.
Det dröjde icke länge förrän Amalia hade en visitbok och regelbundet for omkring i ett ekipage och gjorde visiter hos sina nya kvinnliga vänner, lady Bludyer, änka efter generalmajoren sir Roger Bludyer vid bengaliska armén, lady Huff, maka åt sir G. Huff vid
