WILLIAM M. THACKERAY
handbok buros av kapten Papillon vid gardet, där var unge May, som förde ut på en lustfärd sin brud, före detta mrs Winter, som hade varit skolkamrat med Mays mormor, där var sir John med maka och ett dussin barn och ett motsvarande antal daddor och barnpigor, och där var ävenledes den högförnäma Bareacresfamiljen, som satt för sig själv nära hjulhuset och stirrade på envar, utan att yttra ett ord till någon människa. Deras ekipage, prydda med det grevliga vapnet och lastade med glänsande koffertar, stodo på fördäck tillsammans med ett dussin andra dylika fordon. Det var mycket svårt att kunna tränga sig fram mellan dem, och de stackars invånarna i försalongen hade knappast någon plats att röra sig på. Dessa bestodo av några stycken präktigt klädda herrar från Houndsditch,[1] som förde med sig matsäck och skulle kunnat köpa hälften av folket i stora salongen, några få hedersmän med mustascher och ridportföljer, som slogo sig ned och togo utkast, innan de ännu hade varit en halvtimme ombord, en eller två franska kammarjungfrur, som började bli förskräckligt sjösjuka, just som fartyget passerade Greenwich, samt några stalldrängar, som stodo och hängde i närheten av de under deras vård stående spiltorna eller lutade sig över relingen och talade om hästar och kappränningsvad.
Samtliga resebetjänterna hade, sedan de bragt sina herrar i ordning i hytterna eller uppe på däck, samlat sig i en klunga och börjat prata och röka, och de hebreiska herrarna kommo snart fram till dem och togo vagnarna i besiktning. Där var sir Johns stora vagn, som kunde rymma tretton personer, där var lord Methusalems vagn, och där, såsom vi redan nämnt, lord Bareacres ekipage. Det var sannerligen förvånande, hur mylord hade kunnat skaffa sig kontanter till att betala utgifterna för resan. De hebreiska herrarna visste emellertid på vad sätt han hade fått dem. De visste hur mycket pengar hans härlighet för ögonblicket hade i sin plånbok och hur hög ränta han hade betalt för dem och vem som hade givit
- ↑ Judekvarteret.
348
