WILLIAM M. THACKERAY
efter andra månadens förlopp dansade han med baronessan Glauber.
Josefs beslut var fattat — källorna, doktorn, hovet och legationen övertygade honom, och han föreslog, att man skulle tillbringa hösten på detta förtjusande ställe. Den följande dagen presenterade legationssekreteraren Josef och majoren för Victor Aurelius XVII, till vilken de av hovmarskalken greve Schlüsselback infördes.
De blevo genast bjudna till middag på hovet, och då deras avsikt att någon tid dröja i staden blev känd, gjorde stadens artigaste damer ögonblickligen visit hos mrs Osborne, och som ingen av dem, hur fattiga de än kunde vara, hade mindre än en baronessas rang, var Josefs förtjusning över all beskrivning.
Även Amalia blev presenterad för den hertigliga familjen, och som sorgdräkt vissa dagar icke får bäras på hovet, visade hon sig i en skär florsklänning med en diamantbrosch i bröstet, som hon hade fått av sin bror, och såg så täck ut i denna dräkt att hela hovet beundrade henne, för att icke tala om majoren, som knappast någonsin förr hade sett henne i galadräkt, och förklarade, att hon knappast såg ut att ha fyllt sina tjugufem.
I denna dräkt promenerade hon på hovbalen i en polonäs tillsammans med major Dobbin, medan mr Josef i samma lugna och behagliga dans hade den äran att föra grevinnan av Schlüsselback, en gammal dam med en puckel, men med sexton goda anor och besläktad med hälften av de tyska konungahusen.
Pumpernickel ligger mitt i en lycklig dal, som genomflytes av den befruktande Pumpfloden, vilken sedan någonstädes förenar sin klara våg med Rhen. På somliga ställen är floden tillräckligt stor för att kunna bära en färja, och på andra sätter den ett kvarnhjul i gång; i själva Pumpernickel lät den store och ryktbare Victor Aurelius XIV i sin tid bygga en präktig bro, på vilken hans egen staty reser sig, omgiven av vattennymfer och emblem av segern, freden och rikedomen. Han håller sin fot på nacken på en liggande turk — historien förtäljer
360
