Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/370

Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

av vår envoyé, medan det andra stöddes av franske legationssekreteraren, monsieur de Macabau. Det behövdes också verkligen icke mera än att vår minister tog parti för madame Strumpff, som obestridligen var den största sångerskan av de två och hade tre toner mera i sin röst än madame Lederlung, hennes rival — det behövdes icke mera, säger jag, än att vår minister uttalade sig för vilken åsikt det vara månde, för att den franske diplomaten genast skulle uppträda på motsatta sidan.

Envar i staden stod på ettdera partiets sida. Lederlung var onekligen en rätt täck liten varelse, och den lilla röst hon hade var rätt ljuv och mild, och Strumpff var obestridligen icke längre i sin första ungdom och skönhet och alldeles bestämt för mycket korpulent, så till exempel då hon i sista scenen i Sömngångerskan kom in i sin nattdräkt med en lampa i handen och skulle gå ut genom fönstret och gå över plankan till kvarnen, var det med knapp nöd hon kunde tränga sig ut genom fönsteröppningen, och plankan plägade knarra och bukta sig under hennes tyngd — men med vilken kraft sjöng hon icke finalen och med vilket känsloutbrott kastade hon sig icke i Elvinos armar — ja, så att han var nära att krossas därav! Lilla Lederlung däremot — men hin i skvallret! — ett faktum är, att dessa båda damer voro det franska och engelska partiets fanor i Pumpernickel och att societeten delade sin hyllning mellan dessa båda stora nationer.

Vi å vår sida hade inrikesministern, hovstallmästaren, hertigens handsekreterare och arvfurstens guvernör, varemot på franska sidan stodo utrikesministern, generalbefälhavarens gemål samt hovmarskalken och hans hulda maka, vilken senare var glad att få hämta sina klänningar från Paris och alltid fick både dem och sina mössor med monsieur de Macabaus kurir. Sekreteraren vid Macabaus kansli var lille Grignac, en ung och satans maliciös herre, som ritade karikatyrer av Tapeworm i alla stadens album.

Deras högkvarter och table d'hôte voro förlagda i "der Pariserhof", det andra hotellet i staden, och ehuru dessa

364