VÄRLDSMARKNADEN
vid foten av masten och lipade över att han hade misslyckats.
I franska kansliet hade de sex lampor mer än vi att illuminera med, men vår transparang, som föreställde hur det unga paret nalkades, medan Tvedräkten (med en högst komisk likhet med franska sändebudet) flög sina färde, fördunklade totalt den franska och förskaffade, efter vad jag fullt och fast tror, Tapeworm den befordran och det Bathordenskors, som han kort därefter erhöll.
Skaror av utlänningar anlände till festen. Utom hovbalerna gåvos även publika baler på stadshuset och redutten, och på förra stället var för tillfället inrett ett rum för trente-et-quarante och rulett, där bank hölls av ett av de stora tyska bolagen från Ems eller Aachen. Stadens officerare och övriga invånare voro förbjudna att deltaga i dessa spel, men främlingar, bönder, damer och envar annan, som hade håg för att tappa eller vinna pengar, hade tillåtelse därtill.
Den lille spelevinken George, vars fickor alltid voro fulla av pengar och vars släktingar voro på den stora hovfesten, kom till stadshusbalen i sällskap med sin morbrors kurir, mr Kirsch, och som han endast hade tittat in i ett spelrum i Baden-Baden, där han gick vid Dobbins arm och naturligtvis icke fick spela, kom han nu ivrigt bort till denna avdelning av festen och gick och drev omkring borden, där croupierer och punktörer sutto vid sitt arbete. Fruntimmer spelade även, och somliga av dem voro maskerade, något som var tillåtet under dessa vilda karnevalsdagar.
Ett fruntimmer med blont hår och i en urringad klänning, som icke såg ut att vara på för första gången, samt med en svart mask, genom vars ögonhål hennes ögon tindrade på ett sällsamt sätt, satt vid ett av rulettborden med ett kort och en knappnål och ett par floriner framför sig. I det croupieren ropade upp färgen och numret, prickade hon kortet med stor flit och regelbundenhet och vågade icke sina pengar på färgerna förrän rött eller
