VÄRLDSMARKNADEN
i sinnet och att det är bäst att icke närmare undersöka dessa infernaliska havskannibaler, där de frossa på sina olyckliga offer. Och på samma sätt kan man antaga att Becky, då hon försvinner ur synhåll, icke använder sin tid så synnerligt väl och att ju mindre man talar om hennes handlingar, desto bättre.
Om vi skulle lämna en fullständig beskrivning på alla hennes företag under ett par år, som följde på katastrofen vid Curzon Street, skulle folk måhända ha något skäl att kalla denna bok opassande. Mycket fåfänga, hjärtlösa och njutningslystna människors handlingar äro som oftast opassande (såsom även många av edra egna, ni min vän med det allvarliga ansiktet och det fläckfria ryktet), och vad äro väl de handlingar som begås av en kvinna utan tro — eller kärlek — eller karaktär? Jag tror verkligen att det fanns en tid i mrs Beckys liv, då hon greps icke av samvetsagg, men av ett slags förtvivlan och rentav försummade sin person och icke ens frågade efter sitt rykte.
Denna nedslagenhet eller förnedring infann sig icke genast, utan kom först efter hand och efter många försök att hålla sig uppe — alldeles som en person, som faller över bord, hakar sig fast vid en spira, så länge det ännu finnes något hopp, men så släpper den och sjunker, då han finner att det är fåfängt att vidare kämpa för livet.
Hon höll sig i närheten av London, medan hennes man gjorde sina förberedelser till avresan till sin nya befattning, och antogs ha gjort mer än ett försök att få träffa sin svåger, sir Fox Crawley, och bearbeta hans känslor, vilka hon nästan hade stämt till sin fördel. Då sir Fox och mr Wenham vandrade ned till parlamentshuset, såg den senare mrs Rawdon i svart slöja stå på lur i närheten av nämnda byggnad, men då hennes ögon mötte Wenhams, smög hon sig bort och lyckades sedan aldrig i sina planer på baroneten.
Antagligen blandade sig lady Jane i saken. Jag har hört att hon rentav förvånade sin man genom det mod hon visade i sin strid mot Becky. Hon bjöd på eget bevåg
