WILLIAM M. THACKERAY
saker i hans bod och kallade honom 'Herr Värd', och det fanns ingenting, som hyresgästerna gjorde, eller någon rätt, de hade till middagen, som icke Raggles kunde få reda på, om han ville.
Han var en hederlig och beskedlig människa och i sin väg rätt lycklig. Huset gav honom en så vacker årlig inkomst, att han beslöt att skicka sina barn i goda skolor, och följaktligen blev, utan avseende på kostnaden, Charles skickad i pension hos d:r Swishtalis, Sugarcane Lodge, och lilla Mathilda till miss Peckovers, Laurentinum House i Clapham.
Raggles älskade och tillbad den Crawleyska familjen såsom upphovet till all hans lycka och framgång i livet. Han hade en silhuett av sin matmor där inne i bodkammaren och en tavla, föreställande portvaktarstugan i Drottningens Crawley, laverad med tusch av den nämnda damen själv — och det enda tillägg han gjorde till dekorationerna i huset vid Curzon Street var ett kolorerat stentryck av Drottningens Crawley i Hampshire, sätet för sir Walpole Crawley, baronet, som var framställd i en förgylld vagn, dragen av sex vita hästar och farande förbi en sjö, betäckt av svanor samt båtar, innehållande damer i styvkjortlar och musikanter med flaggor och peruker. Med ett ord, Raggles ansåg att det icke fanns något dylikt palats i hela världen eller maken till hög familj.
Till all lycka var Raggles' hus vid Curzon Street att hyra, då Rawdon och hans hustru kommo tillbaka till London. Översten kände mycket väl till både detta och dess ägare, vars förbindelse med den Crawleyska familjen ständigt hade blivit bibehållen, ty Raggles hjälpte mr Bowls så ofta miss Crawley hade kalas. Och den gamle mannen icke allenast hyrde ut sitt hus åt översten, utan tjänstgjorde även som hans taffeltäckare, då han hade främmande, medan mrs Raggles opererade nere i köket och skickade upp middagar, vilka gamla miss Crawley själv skulle ha gillat. På detta sätt var det som Crawley fick sitt hus för intet, ty ehuru Raggles hade att betala
32
