VÄRLDSMARKNADEN
ett nätt brev från Boulogne, sedan hon lämnat England, och bad honom icke glömma sina studier och sade att hon ämnade göra en resa på kontinenten, varunder hon skulle ha det nöjet att vidare skriva till honom. Men hon gjorde det icke under ett helt år efteråt och icke förrän sir Fox' ende son dog av mässling och kikhosta, då Rawdons mamma skrev ett mycket vackert och rörande brev till sin älskade son, som genom denna händelse hade blivit arvinge till Drottningens Crawley och som nu var ännu mera ömt fäst vid den goda och milda dam, vars hjärta redan hade adopterat honom som en son. Rawdon Crawley, som nu hade vuxit upp till en lång och vacker gosse, rodnade, då han fick brevet, och sade: — Ack, tant Jane, ni är likväl min mor, och inte — inte den där andra. Men han skrev likväl ett vänligt och aktningsfullt brev till mrs Rebecka, som då bodde i ett hotell i Florens. — Men vi gå sakerna i förväg.
Vår kära Rebeckas första flykt sträckte sig icke så synnerligt långt. Hon slog ned på franska kusten vid Boulogne, denna tillflykt för så mycken landsflyktig engelsk oskuld, och bodde där på ett ganska gentilt änkemaner med en kammarjungfru i ett par rum på ett hotell. Hon dinerade vid table d'hôten, där folk fann henne mycket trevlig och där hon underhöll sina grannar med historier om sin svåger sir Fox och sina förnäma bekantskaper i London — talande denna lediga, fashionabla rotvälska, som gör ett så starkt intryck på vissa personer med ringa bildning. Hon gick bland många av dem och gällde för en person av vikt och betydenhet, hon gav små tesupéer i sina egna rum och deltog i ställets oskyldiga nöjen — havsbad, utflykter i öppna kalescher, promenader längs stranden och besök på teatern. Mrs Burjoice, boktryckarfrun, som under sommaren hade med sin familj ackorderat in sig i samma hotell, dit Burjoice själv kom på besök lördagar och söndagar, fann henne förtjusande, till dess den lille skalken Burjoice började visa henne alltför mycken uppmärksamhet. Men det var
