Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/388

Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

table d'hôten bjödo de ridderliga unga engelsmannen hela sällskapet på champagne, redo ut med damerna, hyrde hästar till utfärder på landet, sköto ihop pengar för att taga loger på teatern eller operan, parerade över damernas vackra axlar vid ekartéborden och skrevo hem till sina föräldrar i Devonshire om den lycka de haft att bliva introducerade i den utländska societeten.

Här, liksom i Paris, var Becky en drottning inom de utvalda "pensionernas" värld. Hon sade aldrig nej till champagne eller buketter eller promenader i vagn utåt landet eller enskilda loger, men vad hon helst föredrog var ekarté om aftonen — och hon spelade djärvt. Först spelade hon endast om småsummor, därefter om fem francs, så om napoleondorer och slutligen om större sedlar; så kunde hon icke betala månadsavgiften för mat och husrum, så lånade hon av någon ung herre, så blev hon vid kassa igen och betedde sig helt stolt mot madame de Borodino, för vilken hon strax förut hade krusat och fjäsat, därefter spelade hon om tio sous i taget och i mycket fattiga omständigheter, men så fick hon sitt kvartal och betalte sin skuld till madame de Borodino och började åter att spela med monsieur de Rossignol eller chevalier de Raff.

Då Becky lämnade Brüssel, var hon, bedrövligt att omtala, skyldig madame de Borodino för tre månaders husrum och kost, och om detta faktum och om spelandet och drickandet och om hur hon föll på knä för hans ärevördighet mr Muff, den engelske prästen, och lånade pengar av honom, och om hur hon koketterade för mylord Noodle, hans ärevördighet mr Muffs lärjunge, vilken hon plägade taga in i sitt enskilda rum och vinna stora summor av på ekarté — om allt detta, säger jag, och om hundra andra skalkstreck underrättar grevinnan de Borodino varje engelsk person, som tager in i hennes etablissemang, och förklarar att madame Rawdon var en riktig huggorm.

Sålunda for vår lilla vandrerska omkring och slog upp sitt tält i Europas olika städer, lika rastlös som själva den kringirrande Odyssevs. Hennes smak för ett allt

382