VÄRLDSMARKNADEN
höra, likväl förtigande spelbordsscenen från förliden kväll, och de båda herrarna slogo sina kloka huvuden tillhopa och rådgjorde om det bästa sättet att hjälpa mrs Becky, medan hon avslöt sin avbrutna frukost.
Hur hade hon kommit till denna lilla stad? Hur kom det sig att hon icke hade några vänner och strövade omkring allena? Låtom oss draga en slöja över, hur det så småningom hade kommit därhän med henne. Hon var icke stort sämre nu än hon hade varit i sin lyckas dagar, endast litet mera i knipa.
Då majoren fick av Josef höra det sentimentala äventyr, som nyss hade hänt denne, blev han just icke alldeles lika rörd och intresserad som vår indiske vän. Han hade egentligen aldrig kunnat med "den lilla häxan", såsom han kallade henne, utan hade tvärtom misstrott henne alltifrån första ögonblicket, då hennes gröna ögon hade mött hans och undvikit dem.
— Den lilla häxan bringar olycka vart hon kommer, sade majoren föga aktningsfullt. Vem vet vad slags liv hon fört? Tala inte med mig om fiender och förföljelser. Ett hederligt fruntimmer har alltid vänner och skiljer sig aldrig från sin familj. Varför lämnade hon sin man? Jag tycker mig komma ihåg att jag hört att det var någon skandal vid deras skilsmässa.
Josef sökte förgäves övertyga honom om att Becky i alla avseenden var en i högsta grad förfördelad och dygdig kvinna.
— Låt oss tala med mrs Osborne, sade slutligen den listige majoren. Jag förmodar att hon är en lämplig domare i denna sak och förstår vad som är rätt i dylika fall.
Den gamle räven majoren tänkte härvid i sitt sinne, att saken härmed var avgjord. Han erinrade sig att Amalia en tid hade varit i hög grad svartsjuk på Rebecka — och en svartsjuk kvinna förlåter aldrig, tänkte han, och så begåvo de sig tvärsöver gatan till Amalias hus, där hon just som bäst tog sig en musiklektion för madame Strumpff.
