WILLIAM M. THACKERAY
TRETTIOTREDJE KAPITLET.
Innehåller födda, vigda och döda.
Vilken Beckys plan än var, varigenom Dobbins trogna kärlek skulle krönas med framgång, så ansåg hon i alla händelser att den borde hållas hemlig, och som hon för ingen del var så intresserad för någons välgång som för sin egen, hade hon en hel hop andra saker att tänka på, vilka rörde henne ändå vida närmare än major Dobbins levnadslycka.
Hon fann sig helt plötsligt och oväntat i en trevlig och bekväm bostad och omgiven av goda och vänliga människor, sådana som hon icke hade träffat på mången god dag, och hur rastlös vandrerska hon än var till följd av nödtvång och böjelse, fanns det dock ögonblick då vilan var behaglig för henne. Som hon själv kände sig belåten, sökte hon att behaga envar, och vi veta att hon var hemma i den konsten. Vad Josef beträffar, så var han inom en vecka hennes trogne slav och blinde beundrare. Han tog sig icke en lur efter middagen såsom han förut hade gjort, han for ut med henne i sin öppna vagn och ställde till alla möjliga små fester till hennes ära. Tapeworm, legationssekreteraren, som hade talat så illa om henne, kom på middag hos Josef och kom sedan varje dag för att göra Becky sin uppvaktning. Stackars Amalia, som just aldrig var så synnerligt språksam och som nu efter Dobbins avresa var mera tyst än vanligt, blev alldeles glömd sedan detta överlägsna snille hade gjort sitt inträde. Franske ministern var lika betagen i henne som hans engelske rival. De tyska damerna, som just aldrig äro så särdeles granntyckta i fråga om moral, i synnerhet
414
