VÄRLDSMARKNADEN
doktor von Glauber, och hans baronessa. Badsäsongerna voro de mest inbringande tiderna i doktorns praktik; han förenade då nytta och nöje, och hans förnämsta tillflyktsort var Ostende, som flitigt besökes av tyskar.
Hans intressante patient Josef var en präktig mjölkko åt doktorn, och han övertalade lätt vår tjocke vän att, både för hans egen och hans nu tämligen krassliga systers hälsa, tillbringa sommaren i denna ruskiga sjöstad. Amalia frågade icke synnerligt efter vart hon tog vägen. George hoppade av glädje vid tanken på ett ombyte, och vad Becky angår, så intog hon naturligtvis fjärde platsen i Josefs eleganta vagn. Möjligen kände hon någon liten oro rörande de vänner, vilka hon kunde träffa där och som kanske skulle berätta fula historier — men, ack! hon var nu tillräckligt stark att försvara sin plats. Hon hade nu kastat ett sådant ankar i Josef, att det behövdes en storm för att skaka det. Händelsen med tavlan hade gjort kol på honom. Becky tog med sig sin elefant, Amalia tog även med sig sina husgudar — de båda tavlorna — och så befann sig slutligen vårt sällskap etablerat i ett särdeles hyggligt och bekvämt hus i Ostende.
Amalia började nu att taga bad och söka hämta så mycken nytta som möjligt av dem, och ehuru tjogtals personer av Beckys bekanta gingo henne förbi, utan att låtsa känna henne, hade mrs Osborne, som gick vid hennes sida och icke kände någon, ej någon aning om denna behandling av den vän, som hon så obetänksamt hade valt till sällskap — och icke heller ansåg Becky lämpligt att säga henne vad som tilldrog sig mittför hennes oskyldiga ögon.
Några av mrs Crawleys bekanta voro emellertid ganska beredvilliga att känna igen henne — kanske mera beredvilliga än hon skulle ha önskat. Bland dessa voro major Loder (nu fri och ledig) och kapten Rock, vilka varje dag kunde ses promenera utåt kanalen rökande och stirrande på damerna och vilka snart introducerade sig vid mr Josef Sedleys gästfria bord och i hans utvalda krets. För övrigt läto de icke avvisa sig, utan trängde in
