VÄRLDSMARKNADEN
hon en dag skulle få presentera sin lille gosse för hans onkel och tant och anhöll om dessas godhet och beskydd för den stackars gossen.
Fox Crawley upptog detta brev mycket välvilligt och nådigt, vida mera än miss Crawley hade mottagit några av Rebeckas forna, av Rawdon nedskrivna kompositioner, och vad lady Jane beträffar, så var hon så förtjust över brevet, att hon väntade att hennes man genast skulle dela arvet efter tanten i två lika delar och sända den ena halvan till brodern i Paris.
Till hennes nåds stora överraskning vägrade Fox att skänka sin bror en växel på trettio tusen pund, men gav däremot Rawdon ett vänskapligt och ädelmodigt löfte om sitt broderliga handslag, om han komme till England och ville taga emot det, varefter han tackade mrs Crawley för hennes goda tanke om honom själv och lady Jane samt förklarade sig villig att begagna varje tillfälle att vara hennes lille gosse till tjänst.
På sådant sätt hade nästan en försoning åvägabragts mellan bröderna. Då Rebecka kom till London, voro Fox och hans hustru icke i staden. Mången gång for hon till den gamla porten i Park Lane för att se om de hade tagit miss Crawleys forna hus därstädes i besittning. Men den nya familjen hade ännu icke visat sig; det var endast genom Raggles, som hon fick kännedom om deras görande och låtande — om huru miss Crawleys domestiker hade blivit avskedade med anständiga gratifikationer och mr Fox endast en enda gång hade varit inne i London, då han stannade ett par dagar i huset och ordnade affärer tillsammans med sina lagkarlar samt sålde samtliga miss Crawleys franska romaner till en bokhandlare vid Bond Street. Becky hade sina egna skäl att längta efter den nya släktingens ankomst.
— Då lady Jane kommer, tänkte hon, skall hon komma att bli den, som inför mig i societeten i London — och vad fruntimren angår, så skola de nog bjuda mig, då de finna att herrarna önska att se mig.
En artikel, som för en dam i denna ställning är lika
