WILLIAM M. THACKERAY
sätt och åtgärder, att det var alldeles tydligt, att han måste ha varit vid segerherrens sida under hela dagens lopp, ehuru han, såsom icke militär, ej kom att nämnas i de offentliga dokumenten rörande striden. Kanske hade han även lyckats få sig själv att tro, att han hade varit med i striden, och säkert är, att han under någon tid väckte stor uppståndelse i Calcutta och kallades Waterloo-Sedley under hela den följande vistelsen i Bengalen.
De växlar, som Josef hade givit för inköpet av de där olyckliga hästarna, blevo betalta utan prut av honom och hans kommissionär. Man hörde honom aldrig häntyda på denna handel, och ingen visste med säkerhet vad som hade blivit av hästarna eller hur han hade blivit av med dem eller med Isidor, hans belgiske betjänt, vilken under hösten 1815 i Valencienne sålde en grå häst, som var mycket lik den som Josef hade ridit.
Josefs kommissionär i London hade order att årligen utbetala hundratjugu pund till hans föräldrar i Fulham. Detta var aven det gamla parets huvudsakligaste inkomst, ty mr Sedleys spekulationer efter cessionen upphjälpte alls icke den stackars gamle mannens pekuniära ställning. Han försökte sig som vinhandlare, som kolhandlare, som lotterikollektör med mera. Han skickade omkring prospekt till sina vänner, så snart han öppnade en ny handel, och beställde sig en ny mässingsplåt för sin dörr och talade helt stort om, att han ännu skulle skapa sig en förmögenhet. Men lyckan kom aldrig tillbaka till den svage gubben. Den ene efter den andre av hans vänner föll ifrån honom och tröttnade att köpa dyra kol och dåligt vin av honom, och i hela vida världen fanns det numera endast hans hustru som, då han på morgonen stultade till City, trodde att han ännu gjorde affärer därstädes. Om aftonen kravlade han sig långsamt tillbaka och plägade då besöka en liten klubb i ett värdshus, där han skötte nationens finanser. Det var riktigt märkvärdigt att höra honom tala om millioner och agio och diskonto och vad Rotschild och Baring Brothers gjorde,
50
