Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/65

Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

henne, om hon har ett fult ansikte. Vilken dårskap kunna icke ett par vackra ögon göra förlåtlig? Vilken enfald kunna icke röda läppar och en mjuk och vacker röst göra behaglig? Och så komma damerna med sin vanliga känsla för rättvisa och påstå, att därför att ett fruntimmer är vackert, måste hon vara en gås. Ack, mina damer, somliga av er äro varken vackra eller visa!

Dessa äro endast triviala händelser att berätta i vår hjältinnas liv. Hennes berättelse är just icke rik på stora tilldragelser, såsom den hedervärde läsaren utan tvivel redan märkt, och om hon hade hållit en dagbok över det som hänt henne under de sju åren efter hennes sons födelse, skulle man däri funnit få tilldragelser mera märkvärdiga än den nyss omnämnda mässlingen. En dag kom förbemälde hans ärevördighet mr Binny och bad henne, till stor överraskning för henne själv, att utbyta namnet Osborne mot hans eget, varvid hon med djup rodnad och tårar i ögon och röst tackade honom för hans goda tanke om henne, uttryckte sin livliga erkänsla för hans godhet mot henne och hennes lille gosse, men på samma gång förklarade, att hon aldrig, aldrig kunde tänka på någon utom — utom den man hon hade mist.

Den tjugufemte april och den adertonde juni, de dagar, som hade gjort henne till maka och änka, höll hon sig helt och hållet inne i sitt rum och ägnade dem (och vi veta icke hur många timmar av ensliga, nattliga tankar, medan hennes lille gosse sov i den lilla sängen vid sidan av hennes egen) åt minnet av denne hädangångne vän. Under dagen var hon mera verksam. Hon hade lille George att lära läsa och skriva och en smula rita. Hon läste böcker för att sedan kunna ur dem berätta för honom. Då hans ögon öppnades och hans förstånd utvecklades under inflytande av den yttre naturen omkring honom, lärde hon barnet, så långt hennes ringa kraft förmådde, att känna och älska sin och allas Skapare, och varenda kväll och morgon bådo hon och han (i denna vördnadsbjudande och rörande förening, som jag tror måste sända liksom en helig rysning genom vars och ens

59