VÄRLDSMARKNADEN
Amalia och hennes lille gosse och höll den senare genom sin kommissionär väl försedd med bilderböcker, färglådor, skolbord och alla möjliga medel till förströelse och undervisning. Tre dagar före Georges sjätte födelsedag körde en herre i gigg, åtföljd av en tjänare, fram till mr Sedleys hus och bad att få träffa unge herr George Osborne. Denne var ingen mer och ingen mindre än mr Woolsey, militärskräddaren vid Conduit Street, som kom på majorens order för att taga mått av den unge herrn till en omgång klädeskläder. Han hade förr haft den äran att göra kläder åt kaptenen, den unge herrns far.
Stundom hände det även, utan tvivel på grund av majorens önskan, att de ogifta damerna Dobbin kommo åkande i familjevagnen för att hälsa på Amalia och taga henne och den lille gossen med sig ut och åka, om de voro vid det lynnet. Dessa damers nedlåtenhet och välvilja kändes tämligen obehagliga för Amalia, men hon bar det ödmjukt, ty det låg i hennes natur att giva vika, och för övrigt beredde vagnen och dess glans och härlighet lille George ett utomordentligt nöje. De nämnda damerna bådo även någon gång, att gossen skulle få komma och tillbringa en dag hos dem, och han var alltid glad att få begiva sig till den vackra villan vid Denmark Hill, där de bodde och där det fanns sådana präktiga druvor i orangerierna och persikor på väggarna.
En dag kommo de vänligt över till Amalia med nyheter, vilka de voro säkra om att de skulle glädja henne — någonting mycket intressant rörande deras kära William.
— Vad är det? Kommer han tillbaka hem? frågade hon med glädjestrålande ögon.
— Nej bevars — visst inte — men de hade goda skäl att tro, att den käre William skulle till att gifta sig — och med en släkting till en god vän till henne — med miss Glorvina O'Dowd, sir Michael O'Dowds syster, som hade rest ut för att hälsa på lady O'Dowd i Madras — en mycket vacker och talangfull flicka, efter vad det allmänt påstods.
