VÄRLDSMARKNADEN
befallde att hästarna skulle spännas för hennes vagn. Om hennes son och dotter körde henne ur huset, skulle hon dölja sin sorg någonstädes i ensligheten och bedja om deras omvändning till bättre tankar.
— Vi köra er visst inte ur huset, mamma! sade den milda lady Jane i bedjande ton.
— Ni bjuda sådant sällskap som ingen kristen dam någonsin borde vara tillsammans med, och jag vill ha mina hästar i morgon bittida.
— Var god och skriv, Jane, efter min diktamen, sade sir Fox, i det han steg upp och ställde sig i en stolt och befallande attityd. Ni torde börja så här: "Drottningens Crawley, september 14, 1822. Min käre broder —"
Då lady Southdown, som hade väntat på ett tecken till svaghet hos sin måg, hörde dessa avgörande och förfärliga ord, reste hon sig upp och lämnade rummet med en bestört min. Lady Jane såg upp till sin man, som om hon gärna velat följa och lugna sin mamma, men sir Fox förbjöd sin hustru att röra sig ur stället.
— Hon reser inte sin väg, sade han. Hon har hyrt ut sitt hus i Brighton och har levat upp sin inkomst för sista halvåret. En grevinna kan inte bo på ett hotell utan att förstöra sitt rykte. Jag har länge väntat på ett tillfälle till att taga detta avgörande steg, min vän, ty såsom du säkert själv inser, är det omöjligt att en familj kan ha två huvudmän — och med din tillåtelse vilja vi nu återgå till vårt brev. "Min käre broder, den sorgliga underrättelse, som det är min plikt att meddela vår familj, har länge varit motsedd" etc. etc.
Med ett ord, sedan Fox hade kommit till sitt rike och genom god tur eller snarare genom egen förtjänst, såsom han själv tyckte, hade erhållit nästan hela den förmögenhet, som hans andra släktingar hade hoppats på, hade han beslutit att behandla sin familj vänligt och aktningsfullt och ännu en gång låta Drottningens Crawley leva upp till sitt forna anseende. Det var honom ett nöje att tänka sig såsom dess chef. Han beslöt att använda det stora inflytande, som hans framstående talanger och sam-
