WILLIAM M. THACKERAY
hällsställning snart skulle bereda honom, till att skaffa sin bror anställning och laga att hans kusiner bleve försörjda. Efter tre eller fyra dagars regering var hans hållning förändrad och hans plan bestämt uppgjord: han beslöt att härska rättvist och hederligt, att avsätta lady Southdown och stå på bästa möjliga fot med alla sina närmaste anförvanter.
Han dikterade därför ett brev till sin bror Rawdon — ett högtidligt och vältaligt brev, innehållande de djupaste anmärkningar, avfattat i de längsta ord och fyllande med förvåning den enkla och okonstlade lilla sekreterare, som skrev enligt sin mans order.
— Vilken talare han kommer att bli, tänkte hon, då han kommer in i underhuset! Hur vis och god min man är och vilket snille sedan! Jag trodde honom vara en smula kall, men hur god han är och vilket snille!
Saken var emellertid den, att Fox Crawley hade lärt sig vartenda ord av sitt brev utantill och studerat det med diplomatisk hemlighetsfullhet, djupt och fullständigt, långt innan han tänkte på att meddela det åt sin förvånade maka.
Detta brev, omgivet av en bred, svart kant och förseglat med ett stort svart sigill, blev följaktligen av sir Fox Crawley avsänt till brodern, översten i London. Rawdon kände sig endast halvt belåten vid dess mottagande.
— Vad tjänar det väl till att fara ned till det där tråkiga gamla stället? tänkte han. Jag kan inte uthärda att sitta allena med Fox efter middagen, och hästar dit och dän skola komma att kosta oss ungefär tjugu pund.
Han bar sitt brev, såsom han gjorde med alla sina bekymmer, upp till Becky i hennes sängkammare — tillika med hennes choklad, vilken han alltid tillagade och bar upp till henne på morgonen.
Han satte brickan med frukosten och brevet på toalettbordet, framför vilket Becky satt och kammade sitt gula hår. Hon tog emot den svartkantade skrivelsen, och sedan
84
