VÄRLDSMARKNADEN
hon läst den, hoppade hon upp från sin stol, ropade "hurra!" och svängde den kring sitt huvud.
— Varför hurrar du? sade Rawdon helt förvånad över den lilla gestalten, som hoppade omkring i en lång flanellsnattrock och med det blonda håret upplöst. Han har inte lämnat någonting efter sig åt oss, Rebecka. Jag fick ut min andel; då jag blev myndig.
— Du kommer aldrig att bli myndig, du enfaldiga gamla tok, svarade Rebecka. Skynda dig nu till madame Brunoys, ty jag måste ha någonting att sörja med — och skaffa dig själv ett svart sorgflor på hatten och en svart väst, ty jag tror inte att du har någon sådan, och laga att alltsammans kommer hit hem i morgon, så att vi kunna resa om torsdag.
— Du tänker väl inte resa? inföll Rawdon.
— Jo, naturligtvis tänker jag det. Jag tänker, att lady Jane skall presentera mig på hovet nästa år; jag tänker att din bror skall skaffa dig en plats i parlamentet, du stupida gamla varelse; jag tänker, att lord Steyne skall få din och hans röst och du skall bli en västindisk guvernör, skattmästare eller konsul eller någonting dylikt.
— Det blir tusan så dyrt att fara med postvagn, brummade Rawdon.
— Vi kunna taga Southdowns vagn, ty han bör väl i sin egenskap av släkting vara med på begravningen; men nej — det är bäst att vi fara med diligensen. Det skola de tycka bättre om. Det ser mera ödmjukt ut.
— Lilla Rawdy följer naturligtvis med? sade översten.
— Nej, vad skulle det tjäna till! Varför betala en plats till, då det inte behövs? Han är för stor för att sitta emellan dig och mig. Det är bäst att han stannar hemma i sin barnkammare och att Briggs gör honom en svart blus. Men gå nu och gör som jag sagt dig. Och det är bäst att du talar om för Sparks, din betjänt, att gamle sir Fox är död och att du kommer att ärva en hygglig summa, då affärerna blivit utredda. Han talar nog sedan om det för Raggles, som har varit här och velat ha
