VÄRLDSMARKNADEN
på en stor del av vad de med rätta skulle ha, klockarens familj och både herrgårdens och prästgårdens samtliga underhavande voro klädda i svart, och till dessa svartklädda personer kommo ytterligare begravningsentreprenörens karlar, minst ett tjog, vilka bildade en rätt hygglig procession, då begravningen ägde rum — men dessa äro stumma personer i vårt drama, som icke behöva upptaga någon plats här.
I avseende på sina svägerskor sökte Rebecka icke att glömma sin förra ställning som guvernant åt dem, utan påminde dem öppet och hjärtligt därom och frågade dem med mycken värdighet om deras studier och berättade dem, att hon hade tänkt på dem mångfaldiga gånger och längtat att höra hur de mådde. Ja, då man hörde henne, skulle man kunnat tro, vatt de ständigt hade varit främst i hennes tankar. Så tänkte åtminstone lady Crawley själv och hennes unga svägerskor.
— Hon har knappast förändrat sig det allra ringaste på de sista åtta åren, sade miss Rosalinda till miss Violet, under det de klädde sig till middagen.
— De där rödhåriga kvinnorna bibehålla sig märkvärdigt väl, svarade den andra.
— Hennes hår är mycket mörkare än det var, och jag tror bestämt att hon färgar det, tillade miss Rosalinda. Hon är även fetare och har i det hela vuxit till sig, fortfor miss Rosalinda, som hade ett visst anlag för fetma.
— Åtminstone tar hon inte på sig några förnäma miner och kommer ihåg att hon förr var vår guvernant, sade miss Violet, antydande därmed, att det anstode alla guvernanter att hålla sig på mattan, och glömmande att hon icke blott var sondotter av sir Walpole Crawley, utan även dotterdotter till mr Dawson i Mudbury och sålunda hade en kolskyffel i sitt vapen.
— Det kan inte gärna vara sant vad flickorna i prästgården sade, att hennes mor var en dansös.
— En person kan inte rå för sin börd, svarade Rosalinda med mycken högsinthet, och jag håller med vår bror om att vi inte böra se henne över axeln nu, sedan
