Sida:Värmlands regementes historia II Personalhistoria.pdf/24

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
11
BEFÄLET.

I spetsen för regementet kvarstod öfverste Nordensvan under hela årtiondet, men snart är väl hans saga all. Öfverstelöjtnantsplatsen öfvergick i december 1903 från Cassel till majoren vid regementet Tisell, hvilken efter erhållet afsked i oktober 1907 efterträddes af majoren vid Kalmar regemente Malmström. Majorsplatserna hafva innehafts af regementets barn Edgren (1900—1906), Svanström (1904—1906), Ahlmark (från 1906) och Rhodin (från 1909), hvarjämte den i flera krig pröfvade, från generalstaben komna Wester innehade majorsplats åren 1905—1909.

Serg. Norén. Aronsson. Hellstrand. Secund. Ekberg. Nordgren. Bäck. Gullbrandson.
Eklund. Klarström. Bergström. Nyrén. Carlbom. Olsson. Elffors. Lundgren.
Serg. Brandel. Björling. Hagström. Fanj. E. Linder. Fanj. Lundin. Jonsson. Bergqvist.
Bengtsson. Skoglund. Kyrk. Fanj. J. Lidén. Beäff. Allström.
Serg. Andersson. Fanj. Sjögren. Enström. Asplund. Walldén. Berglund.
Fanj. E. Lidén. Kjellberg. Elg. V. Linder. Ericsson.
Underofficerare 1910.

Inom underofficersgraderna har afgången på grund at afsked med pension — ett dödsfall är dock att anteckna — knappast varit mindre