mentet, som denna tid blef »ruineradt», sammanslogs med manskap från såväl Närke och Värmland som Uppland, ty den 12 aug. 1631 skrifver Gustaf II Adolf till riksmarsken, »att eftersom det Opländske regementets soldater så ock den sqvadron Nerikes fotfolk (menas N. o. V. fotfolk), som nu är här ute, är så afsigkommet att det ej mera behöfver alla sina officerare», så hade han affärdat hem till Sverige major Podolinus och tre kaptener från Upplands reg:te samt två kaptener m. fl. från Närkes och Värmlands, för att de skulle taga hand om de nyutskrifna. I alla händelser nämnes Lillie, som den 6 maj 1631 blifvit kommendant i Spandau, såsom chef för Upplands reg:te den 4 aug. s. å. Lillie deltog verksamt i stormningen af Würzburg i okt. och af Mainz 12 dec. s. å. (I hans friherrebref står: »Hafver Axel Lillie sin tapperhet med stort beröm 1631 8 octobris bestått för den starka befästningen i Frankenland, då honom blef af Högst bemälte Maijt befalldt att anföra stormen för samma fästning, den han ock lyckligen eröfrade.») Vid Mainz miste han sitt ena ben och måste sedan begagna träben. Några år senare krossades detta af en kula, hvarvid Lillie såg kallt efter kulan och sade: »Det var väl det andra du menade.» Lillie blef kommendant på Würzburg och var kvar där ännu 1634, hvilket bevisas af ett bref af 15 mars d. å. på gods i Östergötland »för öfversten för vårt Upländske infanteri och öfverkommendanten i Würzburg och den tillhöriga garnison». Den 31 mars 1634 anbefalldes Lillie att med sitt reg:te närvara vid Gustaf II Adolfs begrafning. Den 18 april s. å. blef han guvernör i Höfft (Danziger Haupt) och anbefalld att samtidigt föra 4 kompanier östgötar till Kalmar att där gå ombord. Genom byte med Gabr. Kyhle blef han 1 maj 1635 chef för Östgöta kavalleri och hade då afgått till Preussen 1 april. Efter stilleståndet d. å. fick han såsom generalmajor af kavalleriet åtfölja Torstensson, när denne från Preussen skulle till Tyskland öfverföra 10,000 man. Deltog i Banérs fälttåg och utmärkte sig bland annat i träffningen vid Petersburg i mars 1636, där han förde vänstra flygeln. I maj s. å. lämnade han armén. Var hemma 1638. Blef kommendant i Stralsund och guvernör i Vor-Pommern 4 maj d. å. Befalldes 19 juni 1639 bemäktiga sig Plawe, Dömitz och Werben samt att af garnisonen, förstärkt med rekryter, bilda »ett corpus». Befalldes 28 nov. s. å. värfva ett kavallerireg:te på 8 komp. om 150 man. Den 24 maj 1641 fick han öfvertaga guvernörskapet öfver Hinter-Pommern efter J. Lilliehöök, som efter Banérs död skulle öfvertaga högsta befälet öfver armén. Han var guvernör öfver hela Pommern 1643—13 sept. 1645 och därjämte guvernör i Leipzig; lämnade på befallning chefskapet öfver Östgöta kavalleri 6 jan. 1645. Riksråd 24 april 1648, friherre 26 mars 1651, rikskammarråd 20 mars 1652, lagman 14 maj s. å., grefve 20 aug. s. å., general af kavalleriet 1654, generalguvernör i Halland 20 juli 1655—15 juli 1656, då Stenbock aflöste honom. Fältmarskalk 28 febr. 1657, fick s. å. i uppdrag att försvara Kalmar och Smålandsgränsen, den 28 febr. 1658 befallning att mottaga den afträdda provinsen Blekinge. Slutligen blef han den 14 sept. 1661 generalguvernör i Livland.
Han hade dels ärft, dels förvärfvat en mängd gods och stora rikedomar samt byggt sig ett präktigt slott på fädernegården Löfstad i Östergötland. Där dog han den 20 dec. 1662 och nedlades i egen graf i Kimstads kyrka, där hans vapen sedan uppsattes.
85. Letzle (Lesslie?), Johan.
Fänrik vid J. Kinninmunths kompani 1629, därefter afgången. Var 1638 öfverstelöjtnant vid G. Lesslies reg.
86. From, Claes.
Fänrik 1629 hos L. Erichsson.
87. From(m), Elias.
Fänrik hos J. Forbes 1629.
