Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/16

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

En vredgad granne.

— Aldrig har du sagt ett sannare ord, sade fru Rachel högtidligt. — Jag visste här skulle bli trassel och bråk, när Robert Bell sålde sin gård till en vilt främmande karl från Nya Brunswick. Hur ska det gå med vårt arma Avonlea — med denna uppsjö av främmande människor? Snart törs man inte gå och lägga sig i sin egen säng.

— Vad är det för annat folk, som flyttar in? frågade Marilla.

— Kors, har du inte hört det? Först och främst kommer det en familj Donnell. De ha hyrt Peter Sloanes gamla hus. Peter ska ha karl’n att sköta väderkvarnen. De komma långt österifrån, och ingen människa vet det ringaste grand om dem. Så kommer den där oförbätterliga Cottonska familjen hitflyttande från Vitsand — han är lungsiktig, men stjäl som en korp, när krafterna räcka till, och hon är en loj och liknöjd slampa, som inte duger till någonting. Hon sitter, när hon diskar. Fru Pye har tagit upp sin mans föräldralöse brorson, Anthony Pye. Den ska gå i skolan hos dig, Anne, så bered dig på obehag! Och du får ännu en ny lärjunge långt bortifrån. Paul Irving kommer från Förenta staterna för att bo hos sin farmor. Minns du hans far, Marilla? Stephen Irving, som slog upp med Lavendel Lewis borta i Grafton?

— Jag tror inte han slog upp med henne. De blevo oense … Det är inte ens fel, att två träta.

— Nåja, giftermål blev det i alla händelser inte, och hon har varit konstig allt sedan dess, påstås det — hon bor alldeles för sig själv i det där lilla stenhuset, hon kallar Ekostugan. Stephen gav sig i väg till staterna och gick in i sin farbrors affär och gifte sig med en yankeefröken. Han har aldrig varit hemma se’n dess, fastän hans mor har varit sta’ och hälsat på honom en eller par gånger. Hustrun dog för två år se’n, och nu skickar han pojken hem till sin mor för att han ska få litet ordentlig undervisning. Han är tio år gammal, och gu’ vet, hur han kommer att arta sig i skolan. Yankees äro allt ett släkte för sig …

Alla människor, som haft den oturen att födas eller fostras upp annorstädes än på Prins Edvards ö betraktades av fru Lynde med sneda och misstänksamma blickar. De kunde naturligtvis

8