Anne gör affärer.
II.
Anne gör affärer.
Anne åkte eftermiddagen därpå över till Carmody för att uträtta några ärenden i bodarna och tog Diana Barry med sig. Diana var naturligtvis självskriven medlem av Samhällsförbättrande föreningen, och de båda flickorna talade just inte om någonting annat hela vägen till och från Carmody.
— Det allra första vi borde styra om, bara vi väl komma oss i gång, är att tingsstugan blir målad, sade Diana, när de åkte förbi Avonleas tingshus, en tämligen förfallen byggnad, som låg nere i en dalsänka, skuggad på alla håll av granar. — Den ser för ruskig ut, och den måste vi rusta upp en smula, till och med innan vi söka övertala herr Boulter att riva sitt kyffe. Pappa säger, att få vi honom till att göra det, så — —
— Kanske han låter pojkarna riva det, om de lova att ta vara på brädstumparna och klyva dem till ved åt honom, sade Anne förhoppningsfullt. — Vi få göra vårt bästa och inte vara otåliga i början. Vi kunna inte vänta att lyckas med allting på en gång. Först måste vi uppfostra den allmänna uppfattningen, förstår du.
Diana var ej alldeles säker på vad det ville säga att uppfostra den allmänna uppfattningen, men det lät ju fint, och hon var ganska stolt över att tillhöra en förening, som föresatt sig ett dylikt mål.
— I går kväll tänkte jag på någonting, som vi skulle kunna göra, Anne. Du vet den där trekantiga biten mark, som ligger just där vägarna från Carmody, Nybro och Vitsand löpa samman? Den är alldeles övervuxen med späda tallar, men vore det inte trevligare att röja bort dem allesamman och bara behålla de båda vackra hängbjörkarna, som stå där?
— Utmärkt! sade Anne glatt. — Och så sätta vi en träbänk under björkarna. Och när våren kommer, gräva vi upp en rabatt mitt framför och plantera krasse och pelargonier på den.
— Jaha — men så gäller det att hitta på något medel att hålla
11
