Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/200

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Farbror Abes oväder.

Charlotta den Fjärde. Om ändå farmor Irving hade en Charlotta i stället för Mary Joe! Jag är säker på, att Charlotta inte skulle tycka jag var konstig i knoppen, när jag talte om mina tankar för henne … Åh, en så’n kvällsvard vi fick, fröken! … Farmor säger, att en pojke inte ska tänka på, vad man sätter för honom att äta, men det är ändå ofta bra svårt att låta bli, i synnerhet om det är något väldigt gott … Fröken förstår nog. Och inte tror jag fröken Lavendel skulle tvinga i en pojke gröt till frukosten, om han inte tyckte om det. Hon skulle nog skaffa någonting åt honom, som han tyckte om … Men det förstås — Paul var mycket ärlig och rättänkande — det kanske inte vore så hälsosamt för honom. Men för ombytes skull nå’n gång … Fröken förstår nog.


XXIV.
Farbror Abes oväder.

En dag i maj blev man i Avonlea rätt förvånad över några små notiser, som under rubriken »Nytt från Avonlea» stodo tryckta i Charlottetowns Dagblad. Det förmodades, att Charlie Sloane skickat in dem, dels därför att Charlie brukade smått syssla med »litterära» ting, dels därför att man i en av notiserna tyckte sig spåra en försmädlighet, riktad mot Gilbert Blythe. Avonleas ungdomar ansågo sig nämligen ha orsak att betrakta Gilbert Blythe och Charlie Sloane som rivaler om en viss ung dams gunst — en fröken med grå ögon och livlig fantasi.

Ryktet hade som vanligt orätt. Gilbert Blythe, uppeggad och hjälpt av Anne, hade sammanskrivit notiserna, och den, som rörde honom själv, var enkom avsedd att föra folk på villospår. Endast två av dessa notiser stå i något samband med denna skildring.

»Det förljudes, att ett bröllop kommer att firas i vår by, innan tusenskönorna nästa gång stå i blom. En nyinflyttad och högt aktad medborgare ämnar föra en av våra mest omtyckta damer till altaret.»


192