Avonlea upplever en skandal.
tjock och spann, fastän Milty och jag var ikring henne hela eftermiddagen och passade på’na. Men — Davy förmådde ej längre motstå plommonsyltets upplivande inverkan — bättre lycka en annan gång! Varför skulle hon just nu höra upp med anfallen, när hon brukat ha dem varenda dag annars, va’? … Det här syltet är vådligt gott.
Huru skulle man väl kunna undgå att anlägga en ljusare synpunkt på tingen, när man har ett tefat med plommonsylt framför sig?
Söndagen var så regnig, att ingen människa gick utom dörren, men på måndagen hade åtskilligt sipprat ut rörande den Harrisonska familjekonflikten. Det pratades allmänt därom i skolan, och Davy kom hem, laddad med nyheter.
— Marilla, herr Harrison har en ny fru — ja, inte precis ny, men di har inte varit gifta på bra lång tid nu, sa’ Milty. Jag har alltid trott, att när man var gift, så fick man hålla i med att vara det, men Milty säger, att man kan sätta stopp, om man inte vill vara med om’et längre … Då bara tar man och reser från sin fru, och det är just det, som herr Harrison har gjort … Milty sa’ att herr Harrison reste ifrån sin fru för att hon kastade saker på honom — saker, som gör ont — och Arty Sloane sa’, att det var för det inte han fick röka, och Ned Clay sa’, att det var för att hon trätte och kältade jämt … Jag skulle inte fara ifrån min fru för någonting sådant. Jag skulle bara stampa med foten i golvet och säga: »Hörru’ gumma, nu får du allt lov te göra som ja’ vill, för ja’ ä’ kar, sirru’!» — Och då fick man nog med samma se på annat … Men Annetta Clay sa’, att frun reste från honom, för han ville aldrig torka sig om fötterna på dörrmattan, och då fick han skylla sig själv, sa’ hon … Nu går jag genast bort till herr Harrison för att titta på’na.
Davy kom snart tillbaka, något lång i ansiktet.
— Frun var inte hemma — hon hade åkt till Carmody med fru Lynde för att skaffa nya tapeter till förmaket. Och Anne, hälsa från herr Harrison, att du ska gå bort till honom, för han vill språka med dig. Och nu ska ni få höra: golvet ä’ skurat, och herr Harrison var rakad, fastän det inte var nå’n predikan i kyrkan i går.
206
