Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/23

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Anne gör affärer.

och avfärd i sällskap med Jim. Ty fru Lynde hade åsett större delen av uppträdet från sitt fönster och gissat sig till resten.

— Ja, det kan ju kanske vara så gott att kon är sina färde, men du rusar då alltid i väg och har så förfärligt bråttom, Anne. Märkvärdigt kokreatur för resten, som kunnat bryta sig ut ur kätten! Hon måste ha stångat lös några av plankorna.

— Jag har inte tänkt på att titta efter, sade Anne, men det ska jag gå och göra nu. Tänk, att Martin ännu inte är tillbaka! Det är väl någon mera av hans mostrar, som kolat vippen. Jag skulle nästan vara rädd att tillhöra en sådan dödlig släkt …

— Ja, Martin tar man inte där man sätter honom, så mycket är säkert, sade Marilla torrt.

Marilla höll på med att granska Annes stadsinköp, då hon hörde ett gällt skrik från bakgården. En halv minut senare störtade Anne in i köket, vridande sina händer.

— Anne Shirley, vad har du nu ställt till?

— O, Marilla, vad ska jag göra? Det är någonting så gräsligt! Och det är mitt eget fel alltihop. Ack, ska jag då aldrig lära att tänka mig för en smula, utan bara låta mitt oförstånd skena i väg med mig !.. Fru Lynde har alltid förutspått, att jag förr eller senare skulle komma att göra någonting förskräckligt, och nu har jag gjort’et.

— Du är den mest tålamodsprövande flicka jag känner. Vad är det du har gjort?

— Sålt herr Harrisons ko — den, som han köpte av herr Bell — den har jag sålt — till kreaturshandlaren … Dolly står ute i kätten och tuggar hö, som om ingenting hänt.

— Anne, du drömmer väl!

— Ja, om jag ändå det gjorde! Men jag är nog så klarvaken som helst, fastän man skulle kunna tro, att det vore en hisklig feberfantasi. Och herr Harrisons ko är i Charlottetown vid det här laget. O, Marilla, jag trodde jag skulle ha slutat med att ställa till förargelser åt mig och andra, och nu har jag ändå råkat i den värsta klämma jag suttit uti i hela mitt liv … Vad ska jag ta mig till?

— Jag vet ingen annan råd än att du får gå och tala med herr Harrison. Vi få bjuda honom vår egen ko i stället, om han

15