Prinsen kommer till det förtrollade slottet.
— Det är möjligt, men — fru Andrews sänkte rösten — det hindrar inte, att han ibland ä’ som litet vriden … Där kommer Gracie hem en dag i förra veckan och hasplar ur sig en den galnaste historia, som han har trattat i henne om några människor, som skulle bo nere vid stranden … Struntprat och osanning alltihop, naturligtvis. Jag sa’, att Gracie inte skulle tro på det, och då svarar hon, att det var heller inte Pauls mening, att hon skulle göra det … Nu frågar jag: vad är meningen med att slå i ett oskyldigt barn sådana där dumma historier?
— Anne påstår, att Paul blir ett snille med tiden, sade fru Sloane.
— Mycket möjligt. Av de där amerikanerna kan man vänta vad som helst, sade fru Andrews.
Fru Andrews’ föreställning om begreppet »snille» gick tydligen ut på, att det ägde starkt släkttycke med galenskap. Stackars lille Paul — det går lätt att få om sig det ryktet, att man är »konstig i knoppen».
Inne i skolsalen satt Anne ensam vid sin pulpet, som hon suttit den första skoldagen för två år sedan, med ansiktet lutat mot handen och de tårfyllda ögonen längtansfullt blickande genom fönstret mot Mörka, speglande vågen. Det gjorde henne så ont att nödgas skiljas från sina skolbarn, att tanken på högskolan för stunden mist all sin lockelse. Hon kände ännu Annetta Bells armar kring sin hals och hörde hennes under tårar framstammade:
— Aldrig kommer jag att hålla av någon skolfröken så mycket som fröken Shirley — aldrig, aldrig.
I två års tid hade hon arbetat troget och samvetsgrant, gjort många misstag och tagit lärdom av dem. Hon hade fått sin belöning. Hon hade lärt sina skolbarn en hel del, men hon kände, att de hade lärt henne mycket mera — självprövning, lugn behärskning, oskyldig visdom, vägen till barnahjärtan. Kanske hon icke lyckats väcka någon underbar ärelystnad hos sina lärjungar, men hon hade lärt dem, mera genom sin egen älskliga personlighet än genom alla kloka och vänliga förmaningar, att de under kommande år skulle vandra inför Guds ansikte, hålla fast vid heder och sanning och vänlighet mot var man, men sky
237
