På besök hos familjerna.
ser du, Diana, jag känner mig ansvarig för A. S. F., efter som det var jag, som hittade på den från början, och därför tycker jag, att jag bör åtaga mig det obehagligaste görat. Du ska slippa att säga ett enda ord hos brumbjörnarna och rivjärnen — jag ska sköta om allt pratet — det är jag som klippt och skuren till, skulle nog fru Lynde säga … Ännu så länge så vet hon inte, om hon ska gilla vår förening eller inte, men går den bra, så kommer hon nog att säga, att den där iden har hon hela tiden funnit riktigt förståndig …
Ty Avonleas Samhällsförbättrande förening var nu ett fullbordat faktum. Gilbert Blythe var ordförande, Fred Wright vice ordförande, Anne Shirley sekreterare och Diana Barry skattmästare. »Förbättrarna», som de kallades för korthetens skull, skulle sammanträda var fjortonde dag i någon av medlemmarnas hem. Man utgick ifrån, att de vid denna sena årstid knappast hade utsikt att genomdriva många förbättringar, men de ämnade uppgöra nästa sommars fälttåg, samla och dryfta idéer, läsa och själva skriva uppsatser och, som Anne redan sagt, uppfostra och lyfta den allmänna uppfattningen.
Det förspordes naturligtvis någon smula ogillande och — vilket berörde »förbättrarna» vida kännbarare — rätt mycket skämt och skoj med den nya föreningen. Herr Elizah Wright påstod, att ett vida lämpligare namn vore Kurtisklubben. Fru Hiram Sloane bedyrade, att hon hade hört, att förbättrarna ämnade gräva upp alla dikesrenar och plantera nejlikor och lövkojor så långt vägen räckte … Herr Levi Boulter upplyste sina grannar om att förbättrarna ämnade anmoda varenda Avonleabo att riva sitt hus och bygga upp det igen efter ritningar, som föreningen prövat och godkänt. Herr James Spencer lät hälsa och säga, att han önskade de skulle vara snälla och jämna ut kyrkbacken, som var påkostande för hans gamla ben. Eben Wright förtrodde Anne, att förbättrarna borde försöka förmå gamle Josiah Sloane att putsa sitt skägg och i allmänhet hålla det litet snyggare.
Herr Lawrence Bell sade, att han fick väl vitmena sina ladugårdsbyggnader, om det inte ginge för mindre, men han ämnade inte hänga upp vita gardiner i kostallets fönster. Herr Spencer frågade Clifton Sloane, en »förbättrare», som brukade skjutsa mjölk
37
