I skolsalen.
är Randig tvärs över och han fick ett av sina Öron avfrusna i
Fjor vinntras. Annars skulle han ha ett mycket Vackert utseende.
Min morbror har tagit opp en katt. Den kom till hans hus en
dag och ville inte gå sin veg och morbror sa, det får man
Verkligen ursäckta honom, för många mänisjor har inte bättre vett,
han låter den såva i sin Gungstol, och min moster seger han är
mera dann med den än med sina Egna Barn. Det är inte rätt.
Vi böra vara vänliga mot Katter ock ge dem nymjölkad mjölk,
men vi böra inte vara Snellare mot dem än mot våra barn. Nu
kan jag inte hita på någe mera just nu för denna gång från
edward ClaY.’
Saint Clair Donnells är som vanligt kortfattat och klart. Saint Clair slösar aldrig med ord. Jag tror inte, att det är ’på kiv’ som han valt ämnet eller tillagt sitt postskriptum. Men hans uppfinningsförmåga är tydligen mycket starkt begränsad.
’Kära Fröken Shirley!
Ni sa att vi skulle beskriva någonting märkvärdigt, som vi
ha sett. Jag vill beskriva Avonleas tingshus. Det har två dörrar,
en på innersidan och en på yttersidan. Det har sex fönster och
en skorsten. Det har två långsidor och två gavlar. Det är målat
blått. Det är det, som utgör det Märkvärdiga. Det är beläget
vid nedre vägen till Carmody. Det är den tredje mest
framstående byggnaden i Avonlea. De andra äro kyrkan och järnboden.
De hålla Disskusjonsföreningar och föredrag och musik i det
Frökens tillgivne
Jacob Donnell..
P. S. Tingshuset är mycket ljust blått.’
Annetta Bells brev var av en högst betydlig längd, vilket förvånade mig, ty uppsatsskrivning är ej Annettas starka sida, och hon skriver i regeln lika kort som Saint Clair. Annetta är en stillsam liten tös och en mönsterflicka vad gott uppförande angår, men hon har ej en gnista av originalitet. Så här lyder hennes epistel:
80
