I skolsalen.
menascherilejon, som hade sprungit bort från en sirkuss. Och så visade det sig, att hunden var detta Läjon, och min Mycket Modiga Moster hade kört honom in i vedbon med en käpp. Det var ett Undervärk, att hon icke vart uppäten, men hon var mycket modig. Emerson Gillis seger, att om hon trodde det var en hunn, så var hon inte modigare än om det verkligen varit en hunn. Men Emerson är Avunnsjuk för att han inte själv har någon Modig Moster, han har bara morbröder’.
Det bästa har jag gömt till sist. Du skrattar åt mig, därför att jag tror, att Paul är ett litet snille, men jag är säker på, att hans brev skall övertyga dig om, att han är ett mycket ovanligt barn. Paul bor rätt långt bort nära havsstranden hos sin farmor, och han har inga lekkamrater — inga riktiga lekkamrater. Du minns nog, att pedagogikprofessorn sade till oss, att vi ej fingo ha några ’favoriter’ bland våra elever, men jag kan inte rå för, att jag tycker bäst om Paul Irving bland alla mina. Jag tror inte det kan göra någon skada, för alla människor tycka om Paul Irving, till och med fru Lynde, som säger, att hon aldrig kunde tro, att ett litet yankeefrö så skulle ta hennes hjärta … Också de andra gossarna i skolan tycka om honom. Det är ingenting vekt eller flickaktigt med honom, fastän han har ett sådant utvecklat känsloliv. Han är en riktig liten karl och står minsann på sig utmärkt bra, när det gäller. Nyligen slogs han med Saint Clair Donnell, därför att Saint Clair påstod, att engelska flaggan var förmer än stjärnbanéret. De röko ihop, men försonades snart igen och lovade att för framtiden respektera varandras fosterlandskänslor. Saint Clair säger, att han slår hårdast, men Paul är rappare i nävarna än han …
Pauls brev.
'Min snälla Skolfröken!
Ni sade, att vi skulle få skriva till er om några märkvärdiga människor vi råkat. Jag tror, att de intressantaste människor jag känner är mina klippmänniskor, och dem ska jag nu berätta för er om. Jag har aldrig förut berättat för någon om dem utom
84
