ser efter sig, då icke Frank är med honom. Kate sade en gång, att hon hoppades, att han snart skulle gifta sig, och jag håller riktigt med henne, att det skulle bli bra för honom. Frankfurt var förtjusande, jag såg Goethes hus, Schillers staty och Danneckers beryktade »Ariadne». Den var utmärkt vacker, men jag skulle njutit ännu mera, om jag hade känt historien bättre. Jag ville inte gärna fråga, då alla kände till den eller låtsade göra det. Jag skulle önska, att Hanna ville berätta mig hela Ariadnes historia. Jag borde ha läst mera, ty jag finner att jag ingenting vet, och det är förödmjukande för mig.
Nu kommer den allvarsamma delen, ty det tilldrog sig här, och Fredrik var just rest. Han har varit så glad och vänlig, att vi alla voro helt förtjusta i honom, och jag tänkte ej på någonting annat, än en vänlig reskamrat, förrän serenadaftonen kom. Sedan dess har jag funnit, att månskenspromenaderna, samtalen på balkongen och de dagliga små äventyren voro någonting mera för honom än skämt. Mamma, jag kan försäkra dig, att jag icke har koketterat, utan kommit ihåg vad du sagt mig och har gjort mitt allra bästa i att följa det. Jag kan inte hjälpa, om folk tycka om mig, då jag aldrig försökt att få dem att göra det, men det gör mig ledsen, om jag ej kan hålla av dem, fastän Hanna säger, att jag inte har något hjärta. Nu vet jag att du skakar på huvudet, mamma, och flickorna säga: Ah, den lilla egennyttiga varelsen! Men jag har fast beslutat, att, om Fredrik friar till mig, skall jag ge honom ja, fastän jag icke är ursinnigt kär i honom. Jag tycker om honom, och vi trivas bra tillsammans. Han är vacker, ung, ganska skicklig och mycket rik — ja, till och med mycket rikare än Laurence! Jag tror ej, att hans familj skulle ha någonting emot partiet, och jag skulle bli mycket lycklig, ty de äro alla utmärkt hyggliga, bildade och snälla människor och hålla av mig. Som Fredrik är den äldste tvillingen, skall han ha egendomen, förmodar jag, och en sådan präktig egendom det är sedan! Han får ett hus, som ligger vid en av de förnämsta gatorna — det är inte så utsmyckat, som våra stora hus, men
