att förråda sig smög hon sig bort, mumlande någonting om att hon behövde mera skrivpapper.
— Å, min Gud! Betty älskar Laurie! sade hon i det hon satte sig ned i sitt rum, blek av förskräckelse över den upptäckt, som hon trodde sig ha gjort. Jag har aldrig drömt om någonting sådant! Vad skall mamma säga? Jag undrar om han — här höll Hanna upp och blev blodröd vid en plötslig tanke. Om han ej skulle älska henne tillbaka, hur förfärligt skulle det inte vara! Han måste, jag skall tvinga honom till det! och hon skakade hotande på huvudet åt den odygdige gossens porträtt, som log mot henne från väggen. Å, att vi skola växa upp till ett sådant elände! Här ha vi ju Margret både gift och mor, Amy, som håller på att kokettera därborta i Paris, och Betty kär. Jag är den enda, som är nog klok att ej sätta mig i några ledsamheter. Hanna funderade ivrigt ett par minuter med ögonen fästa på porträttet, sedan strök hon ut rynkorna ur pannan och sade med en avgörande nick åt bilden mittemot: Nej tack, sir! Ni är mycket förtjusande, men ni har inte mera stadga än en väderflöjel, alltså är det icke värt, att ni skriver rörande biljetter och småler så inställsamt, ty det tjänar ingenting till, och jag bryr mig icke om det.
Vid dessa ord suckade hon och föll i ett djupt drömmeri, från vilket hon icke vaknade upp, förrän den tidiga skymningen lockade henne ned för att göra nya observationer, som blott bestyrkte hennes misstankar. Fastän Laurie gnabbades med Amy och skämtade med Hanna, hade likväl hans sätt mot Betty alltid varit särdeles vänligt och milt, men samma sätt visade också alla andra, därför kunde man aldrig föreställa sig, att han brydde sig mera om henne än någon annan. Ja, på sista tiden hade den tanken varit allmänt rådande inom familjen, att »vår gosse» höll på att bliva mera betagen i Hanna än någonsin. Men hon ville aldrig höra ett ord om den saken och bannade häftigt dem, som vågade påstå någonting sådant. Om de hade haft reda på all förtrolighet under det förflutna året, eller rättare alla försök till större förtrolighet, vilka
8. — Våra vänner. I.
