Sida:Våra vänner från i fjol del 1 1919.djvu/121

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
115
VÅRA VÄNNER FRÅN I FJOL

henne sina rapporter, och han lät henne aldrig vänta förgäves. Men i kväll tyckte Hanna, att Bettys ögon vilade med ovanlig förtjusning på det livliga mörka ansiktet bredvid henne, och att hon lyssnade med utomordentligt intresse på en beskrivning om ett livat kricketparti, fastän de flesta av hans uttryck voro lika obegripliga för henne som sanskrit. Som Hanna var fast besluten att se allt vad hon själv tänkt ut, så tyckte hon sig märka att Laurie visade större innerlighet mot Betty än vanligt, att han stundom sänkte rösten samt skrattade mindre än vanligt och föreföll en smula tankspridd. Även tyckte hon, att han bredde schalen över Bettys fötter med ett så träget nit, att det verkligen gränsade till ömhet.

— Vem vet! Besynnerligare saker ha hänt! tänkte Hanna, under det hon stökade omkring i rummet. Betty skulle riktigt göra honom till en ängel, och han skulle göra den kära flickans liv så utomordentligt sällt och lyckligt, om de blott kunde älska varandra. Jag förstår inte, huru han kan låta bli att hålla av henne, och jag tror, att han bestämt skulle göra det, om vi andra vore ur vägen.

Som alla andra, utom hon själv, voro ur vägen, så började Hanna känna, att hon med det allra första borde laga sig utav; men vart skulle hon fara? Och, brinnande av längtan att få offra sig själv åt den systerliga kärleken, satte hon sig ned för att övertänka, huru saken bäst skulle kunna utföras.

Den gamla soffan var en riktig patriarkalisk soffa — lång, bred, väl stoppad och låg. Den såg litet nött ut, vilket ej var underligt, ty flickorna hade som små barn sovit och sparkat på den, och då de blevo litet större, sprungit och ridit på den samt haft menagerier under den. Som unga kvinnor hade de på den vilat sina trötta huvuden, drömt ljuva drömmar och lyssnat till kärleksfulla samtal. De tyckte alla om den, ty den var familjens fristad, och ett hörn därav hade alltid varit Hannas favoritplats. Ibland den mängd kuddar, som prydde denna vördnadsvärda möbel, var det en som var hård, rund och överklädd med vasst tageltyg samt vid bägge ändarna