han med en hotande rynkning på pannan, som förtjuste de små.
Det lovade jag att göra, och han gick sin väg; men det tycktes, som jag varit dömd att se honom mycket den dagen, ty när jag gick förbi hans dörr, då jag skulle gå ut, råkade mitt parasoll slå emot den. Den flög upp, och där stod professorn i sin nattrock, med en stor blå strumpa i ena handen och en stoppnål i den andra. Han tycktes inte alls skämmas för det, ty då jag efter att ha förklarat huru dörren gått upp, skyndade mig bort, så viftade han med handen, strumpan och nålen, och sade på sitt högljudda, glada sätt: Ni hafa en vacker dag för er promenad. Bon voyage, mademoiselle!
Jag skrattade hela vägen nedför trappan, men det gjorde mig även litet ont att tänka på den stackars mannen, som måste laga sina kläder själv. Jag vet att tyskar bruka brodera — men stoppa strumpor är någonting annat — och icke så vackert.
Ingenting har hänt, som är värt att anteckna, med undantag av en visit hos miss Norton, som har rummet fullt av vackra saker och som var mycket vänlig. Hon visade mig alla sina skatter och frågade, om jag inte ibland ville gå med henne på föreläsningar och konserter — såsom hennes förkläde — ifall jag är road av det. Hon framställde sin begäran som om jag skulle göra henne en tjänst med att bevilja den, men jag är övertygad, att mrs Kirke talat med henne om oss, och att hon gör det av godhet mot mig. Jag är stolt som en spanjor, men vänlighet utav sådana människor plågar mig icke, och jag antog anbudet med tacksamhet.
Då jag kom tillbaka till barnkammaren, hördes ett sådant buller i mottagningsrummet, att jag måste titta in dit. Där låg mr Bhaer på alla fyra på golvet, Tina satt på hans rygg, och Ketty hade bundit ett snöre kring hans hals, i vilket hon ledde honom kring rummet. Minnie var sysselsatt att med pepparkakor mata två små gossar,
