papper överallt, en sönderslagen sjöskumspipa och en gammal flöjt låg på kakelugnshyllan, som om det varit förbi med dem; en fågel med sönderkrossade vingar och utan stjärt kvittrade i det ena fönstret, och en bur med vita råttor prydde det andra; halvfärdiga båtar och segelgarnståtar lågo ibland manuskripten, små smutsiga stövlar stodo och torkade framför elden, och spår efter de så högt älskade gossarna — för vilka han gör sig själv till en slav — syntes överallt i rummet. Efter en noggrann genomsökning återfunnos de saknade handdukarna, en låg över fågelburen, en annan var full med bläck och en tredje brunbränd, emedan han begagnat den, då han skulle ta i heta saker.
— En sådan karl! sade den godmodiga mrs Kirke skrattande, under det hon lade relikerna i sin traspåse. De andra har han troligen klippt sönder till segel på fartyg, bandager för sönderskurna fingrar eller draksvansar. Det är ju förfärligt, men jag kan inte gräla på honom, ty han är så tankspridd och godsint och låter de där pojkarna riktigt regera sig. Jag lovade att laga och tvätta åt honom, men han glömmer att lämna fram sina saker, och jag glömmer att se över dem, och på det viset kommer han Ibland i en svår knipa.
— Låt mig laga dem, sade jag; litet mera arbete gör mig ingenting, och han behöver ej veta av det. Det skulle bli mig ett nöje att göra det, ty han är så snäll emot mig, gör mig många små tjänster och lånar mig böcker.
På det viset kom jag att se om hans saker, och jag har nu stickat hälar i två par strumpor — ty de hade fullkomligt förlorat sin fason genom hans märkvärdiga stoppar. Han sade ingenting, och jag hoppades, att han ej skulle komma underfund med det, men en dag i förra veckan grep han mig på bar gärning. Genom att höra på de lektioner han ger åt andra har jag blivit så intresserad och finner det så roligt, att jag själv fått stor lust att lära mig tyska. Tina springer beständigt ut och in och lämnar alltid dörren öppen, så att jag kan höra.
