ge honom någon julklapp, ty jag vågar ej erbjuda honom pengar. Säg mig någonting, som vore vackert och passande, mamma lilla.
Det gläder mig, att Laurie tyckes vara så lycklig och sysselsatt — att han lagt bort att röka och låter sitt hår växa. Nu ser ni, att Betty sköter honom bättre än jag gjorde. Tro dock ej att jag är svartsjuk, älskade! Utan gör du ditt bästa, men gör honom icke till något helgon. Jag fruktar, att jag icke skulle hålla av honom utan en liten återstod av mänsklig svaghet. Läs upp bitar för honom ur mina brev, ty jag har ej tid att skriva mycket, och det kan vara lika bra. Gud vare lov, att Betty fortfar att må så bra.
Ett gott nytt år önskar jag eder alla, mina kära anhöriga, varuti även inbegripes mr Laurence och en ung man vid namn Laurie. Jag kan ej säga er, huru ofantligt stor glädje edra julklappar skänkt mig, ty jag fick dem icke förrän på aftonen och hade uppgivit allt hopp. Edra brev kommo på morgonen, men ni sade ingenting om paketet, vilket naturligtvis skulle bli en överraskning, detta gjorde att jag kände mig besviken, ty jag hade haft en aning om, att ni inte hade glömt bort mig. Jag kände mig en smula modfälld, då jag efter teet satt på mitt rum. Men då det stora, smutsiga, hopklämda paketet lämnades till mig, då omfamnade jag det och dansade om med det i förtjusningen. Det var så uppfriskande och hemlikt, att jag satte mig på golvet och läste och beskådade och åt och skrattade och grät på mitt vanliga dumma sätt. De saker, som ni skickade, var just vad jag bäst behövde, och äro mycket välkomna, därför att de äro hemgjorda i stället för köpta. Bettys nya penntorkare var utmärkt, och Elsas korg med hårda pepparkakor skall bli en riktig skatt. Du kan vara övertygad, mamma lilla, att jag skall begagna de nätta yllesakerna, som du skickade mig, och uppmärksamhet läsa de böcker, som pappa har sänt. Jag skickar eder alla oräkneliga tacksägelser!
