Sida:Våra vänner från i fjol del 1 1919.djvu/32

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
26
LOUISA M. ALCOTT

återspeglade sig kärlek, hopp och stolthet, då hon gick bort, stödjande sig på sin mans arm, med händerna fulla av blommor och den varma junisolens glänsande strålar på sitt lyckliga ansikte — och så hade Margret börjat sitt äktenskapliga liv.


TREDJE KAPITLET.
Artistiska försök.

Människor behöva lång tid innan de lära sig skillnaden emellan talang och snille, isynnerhet unga, äregiriga män och kvinnor, och Amy fick genomgå många prövningar, innan hon lärt sig denna skillnad, ty tagande entusiasm för inspiration, försökte hon sig på varje bransch av konsten med ungdomlig djärvhet. Under en lång tid var det ett fullkomligt stillestånd i att göra lerfigurer, hon gick i stället helt och hållet upp i att rita med penna och bläck, och det med sådan smak och skicklighet, att hennes arbeten blevo både omtyckta och köpta. Men som hon överansträngde sina ögon med detta, måste hon snart ställa penna och bläck åsido och gjorde i stället ett djärvare försök att rita med kol. Så länge denna vurm räckte, levde hela familjen i en ständig fruktan för eldsvåda, ty vid alla tider på dagen kände man i hela huset brandos, ofta blevo de uppskrämda av rök från vindskammaren och glödheta eldgafflar strödda huller om buller överallt, så att Elsa aldrig någonsin gick till sängs utan att hava ett vattenämbar och en ringklocka bredvid dörren, ifall det skulle bryta ut eld. Raphaels ansikte fanns djärvt utfört på undre sidan utav kransen av en pelare, och Bacchus’ huvud på en öltunna; en sjungande kerub prydde sockerskrinet, och försök att porträttera »Garrick köpande handskar av grisetten» hade för en tid givit henne tillräckligt med brännblåsor.

För brända fingrar föll det sig helt naturligt att gå över från eld till olja, och Amy började måla med oförminskad iver. En artist bland hennes vänner hade givit