Sida:Våra vänner från i fjol del 1 1919.djvu/33

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
27
VÅRA VÄNNER FRÅN I FJOL

henne av sina bortkastade paletter, borstar och färger, och hon smetade på med borsten och frambragte landskap med herdar och herdinnor och sjöstycken, som voro sådana, att man aldrig sett maken till dem varken på vatten eller land. Hennes jättelikt tilltagna kreatur skulle säkert vunnit priset vid ett lantbruksmöte, och hennes fartyg gungade så förfärligt, att de helt visst skulle framkallat sjösjuka hos den mest sjövane åskådare, såvida icke den ytterliga missaktningen för alla kända regler vid byggandet och tacklingen av ett skepp kommit honom att kvävas av skratt vid första ögonkastet. Svartmuskiga pojkar och mörkgula madonnor stirrade på en från ett hörn av ateljén; men de liknade icke Murillos; oljebruna ansikten med djupa skuggor och ett mörkt streck på orätt plats skulle vara kopior efter Rembrandt; feta fruntimmer och vattusiktiga barn skulle vara efter Rubens, och Turners sätt att måla oväder framställdes medelst blå åskmoln, gul blixt, brunt regn, röd himmel med en äppelfärgad plätt i mitten, som kunde föreställa solen eller en boj eller en sjömansskjorta eller en kungamantel eller vad åskådaren behagade.

Sedan ritade hon porträtt i svartkrita, och hela familjen hängde i en rad och alla sågo så vilda och sotiga ut, som om de nyss kommit upp ur kollåren. Då hon sedan ritade om dem med blyertspenna, blevo de bättre, ty likheten var ganska träffande, och Amys hår, Hannas näsa, Margrets mun och Lauries ögon förklarades vara »utmärkt väl träffade». Därpå följde en återgång till lera och gips, och spöklika avgjutningar utav hennes bekanta påträffades i varje vrå eller föllo ned på folks huvuden från garderobshyllorna. Barn lockades in att sitta modeller, tills deras osammanhängande berättelser om hennes hemlighetsfulla uppförande gjorde, att miss Amy betraktades som ett slags ung, barnätande jättinna. Men hennes försök i den riktningen fingo likväl ett hastigt slut genom en förarglig händelse, som kom hennes iver att svalna. Som hon någon tid var utan modeller, företog hon sig att gjuta sin egen vackra fot, och familjen blev en dag uppskrämd av ett besynnerligt buller och häftiga skrik, och då de