Sida:Våra vänner från i fjol del 1 1919.djvu/34

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
28
LOUISA M. ALCOTT

sprungo för att hjälpa, funno de den unga entusiasten vilt hoppande omkring med foten fastsittande i en panna full med gips, vilket hade hårdnat till med en oväntad hastighet. Med mycken svårighet och icke utan fara blev foten befriad; ty Hanna var så full med skratt, att då hon skulle ta loss den, kom kniven för djupt ned och skar den stackars foten och lämnade åtminstone kvar för livstiden ett minne av hennes artistiska försök.

Efter denna händelse gjorde Amy ett litet uppehåll med sina försök, tills hon fick en vurm att måla efter naturen, vilken kom henne att ständigt ströva omkring på fältet, i skogen och vid floden för att skaffa sig vackra studier och längta efter att få kopiera ruiner. Hon fick oupphörligt snuva utav att sitta på det fuktiga gräset för att teckna av »en liten förtjusande bit», som bestod av en sten, en stubbe, en svamp och en avbruten kungsljusstjälk, eller ock utgjordes den av en ofantlig massa moln, som mycket liknade en vacker exposition av uppbäddade dunbäddar. Hon förstörde sin hy genom att vid midsommartiden ro på floden i det starka solskenet för att studera ljus och skugga och fick en rynka över näsan genom att försöka ta reda på rätta »synpunkten» eller vad de där artistiska sneglingarna kallas.

Om »snille är evigt tålamod» som Michel Angelo påstår, så hade Amy säkerligen en viss rättighet till denna egenskap, ty trots alla motgångar, felsteg och förödmjukelser, fortsatte hon likväl och trodde fullt och fast att hon med tiden nog skulle utföra någonting, som var värt att kallas »konstnärligt».

Men under tiden studerade hon, arbetade och roade sig med många andra sysselsättningar, ty hon hade föresatt sig att bliva en intressant och särdeles bildad kvinna, även om hon aldrig kunde bli någon stor artist. Häri lyckades hon bättre, ty hon var en av dessa lyckligt lottade, som behaga, utan minsta ansträngning, som få vänner överallt och ta livet så glatt och lätt som möjligt, att mindre lyckligt lottade naturer äro frestade att tro, att sådana människor äro födda under en lycklig stjärna.