öre. Jag trodde du hade alltför mycket både stolthet och förstånd för att krypa för någon dödlig kvinna, blott därför, att hon begagnar franska skodon och åker i en kupé, sade Hanna, som icke var i det bästa lynne för sociala företag emedan hon hade blivit bortkallad från sin bok just vid det mest tragiska stället.
— Jag kryper icke, och jag tycker ej om att ständigt bliva mästrad så där av dig! svarade Amy förnärmad, ty de bägge fortforo ännu att kivas, då sådana frågor kommo på tapeten. Flickorna hålla av mig och jag av dem, och trots allt vad du kallar för moderna dumheter, så finnes det dock hos dem både godhet, förstånd och talang. Du bryr dig ej om att få människor att hålla av dig, eller att komma in i en god sällskapskrets och odla din smak och få ett bildat sätt; men det gör jag, och ämnar på bästa vis använda varje tillfälle, som erbjuder sig. Du får mycket gärna gå igenom världen med armbågarna ute och näsan i vädret och kalla det oberoende, om du vill; det är icke min sak.
Då Amy vässte sin tunga och lättade sitt sinne, var det vanligen hon, som hade största fördelen därav, ty det felades henne sällan gott omdöme, då däremot Hanna av sin frihetskärlek och hat till allt slags etikett drog sådana konsekvenser, att hon alltid trasslade in sig själv i sina argument. Amys definition på Hannas åsikt om oberoende var ett så bra påhitt, att de bägge två brusto i skratt och samtalet tog en mera vänlig vändning. I hög grad mot sin vilja måste Hanna slutligen samtycka att uppoffra en dag för mrs Grundy och hjälpa sina systrar med vad hon ansåg vara »en idiotisk tillställning».
Bjudningen blev utfärdad och nästan alla antogo den, och följande måndag var utsatt till den stora dagen. Elsa var ur humör, emedan hennes vanliga sysslor under veckan kommo i oordning, och hon förutspådde »att då man ej fick tvätta och stryka på sin rätta tid, skulle det göra, att det gick på tok överallt. Att en av de förnämsta drivfjädrarna på detta sätt hakade upp sig, hade ett högst menligt inflytande på hela tillställningen; men Amys motto