Sida:Våra vänner från i fjol del 1 1919.djvu/50

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
44
LOUISA M. ALCOTT

Amy, i det hon med vördnadsfulla blickar betraktade den magiska pappersremsan.

— Skicka mamma och Betty till havet på ett par månader, svarade Hanna genast.

— O, vad det skulle vara förtjusande! Men ändå, kära lilla syster, kan jag icke ta emot din bjudning, ty det vore alltför själviskt, utropade Betty, i det hon klappade händerna och drog ett djupt andetag, liksom hon längtat efter en frisk havsbris; men hon kvävde snart sin glädje och sköt bort anvisningen, som Hanna svängde framför hennes ögon.

— Och ändå skall du fara dit, det har jag satt mig i sinnet, och just för den sakens skull har jag vågat försöket och lyckats. Då jag tänker på mig själv, lyckas jag aldrig, därför förstår du väl, att det för mig är en stor hjälp, då jag arbetar för dig. Dessutom behöver mamma litet frisk luft och hon vill ej fara ifrån dig, alltså måste du resa. Vad det skall bli roligt att få se dig komma tillbaka fet och rödblommig! Hurra för doktor Hanna, som alltid botar sina patienter!

Efter många överläggningar foro de till havskusten, och fastän Betty icke kom hem så fet och rödblommig, som man skulle önskat, var hon likväl mycket bättre, och mrs March förklarade att hon kände sig tio år yngre. Hanna var därför synnerligen belåten med det sätt varpå hon använt sina »prispengar» och började åter med glatt mod arbeta, fast besluten att vinna flera glädjebringande anvisningar. Under årets lopp förtjänade hon även ännu några stycken och började anse sig som ett slags skapande kraft i huset, ty genom en pennas underbara trollkraft förvandlades hennes »skräp» till saker, som för dem alla voro en stor hjälp och trevnad. Så betalade »Hertigens dotter» slaktarräkningen; »En Spökhand» lade på ny matta, och »Klostrets Förbannelse» visade sig vara en verklig välsignelse för familjen March, då det kom an på specerier och klänningar.

Rikedom är visserligen något mycket eftersträvansvärt;