Sida:Våra vänner från i fjol del 1 1919.djvu/53

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
47
VÅRA VÄNNER FRÅN I FJOL

Med spartansk ståndaktighet lade alltså den unga författarinnan sin förstfödde på bordet och sönderstyckade honom lika obarmhärtigt som någon varulv. I hopp att behaga alla följde hon allas råd, men lik den gamle mannen i fabeln och hans åsna, blev hon ingen till lags. Hennes far tyckte om det metafysiska drag, som omedvetet kommit in i berättelsen, och det måste hon låta vara kvar, ehuru hon hade sina tvivel angående det lämpliga häri. Hennes mor tyckte, att det var nästan för mycket beskrivningar, och därför blevo de till största delen borttagna och med dem många nödvändiga länkar i berättelsen. Margret tyckte om det tragiska i den, varför Hanna gjorde dödskampen än hemskare för att behaga henne; Amy underkände upptågen och skämtet, och med de bästa avsikter i världen tog Hanna bort de livliga scenerna, som hade mildrat berättelsens dystra innehåll. Slutligen, för att göra förstörelsen fullkomlig, uteslöt hon en tredjedel och sände sedan på god tro den stackars lilla romanen, som liknade en plockad lärkfalk, ut i den stora bullersamma världen för att försöka sitt öde.

Den blev tryckt, och hon fick tre hundra dollars för den, men tillika mycket beröm och klander, och bägge delarna i långt högre grad, än hon hade väntat, och detta gjorde henne så förvirrad, att det dröjde en tid innan hon kunde hämta sig.

— Mamma, du sade att kritiken skulle hjälpa mig, men hur skall den kunna det, då den är så motsägande, att jag icke vet om jag har skrivit en lovande bok eller brutit mot alla tio Guds bud, utropade den stackars Hanna, i det hon gick igenom en hop recensioner, vilka den ena minuten uppfyllde henne med glädje och stolthet och den andra med raseri och en förfärlig modlöshet.

— Den här recensenten säger: »En förträfflig bok, full av sanning, skönhet och allvar; allt är ljuvt, rent och friskt,» läste den villrådiga författarinnan. Den här åter säger: »Bokens teori är dålig — full av dystra fantasier, spiritualistiska idéer och onaturliga karaktärer.» Men som jag icke alls har haft något slags teori, icke tror på någon